Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästkrönika: Mycket jobb med äppleträd - tänkte inte på det

Det är lätt att låta drömmarna skena iväg när man tittar på förföriska växtbilder i trädgårdsreklam, tidningar, trädgårdsprogram och i sociala medier. Vad man sällan tänker på är att från ett besök på plantskolan till färdigt resultat är det en lång väg.

Annons

Har man sett en bild på ett stort ståtligt äppleträd som dignar av mogna äpplen kan det första mötet på plantskolan med sitt äppleträd bli chockartat. Man köper inte vad jag kallar ett äppleträd, man köper en medelgrov pinne med lite kvistar och en smutsig rotsäck.

Att gräva en rejäl planteringsgrop kan klassas som fysisk och psykisk trädgårdsplåga. Just där man har valt att ha sitt i framtiden ståtliga äppleträd finns det troligtvis ingen jord eller sand att gräva i, bara sten och grova sega rötter. Att det kan ta dagar med svett och umbäranden att få till en rejäl planteringsgrop skrivs det inte om i reklambladen från plantskolan.

Runt om i naturen finns det djur som tycker att äppleträdet är som bäst när det är en pinne. Barken är jättegod! Det blir till att köpa ett kraftigt nät och fyra stolpar. Stolpar som ska ner i den steniga marken runt äpplepinnen. Alltså blir det fler arbetstimmar.

Där efter klarar sig äppleträdet i stort sig själv ett tag, ända tills det är dags att beskära det. Det är inte många kvistar att fixa på ett relativt nyplanterat äppleträd så det är viktigt att göra rätt, man ska beskära inte döda. Klokast är att anmäla sig till en lämplig studiecirkel, betala avgiften och lägga ner ytterligare ett antal timmar på det som förhoppningsvis ska bli ett äppleträd som på bilden. Sedan kommer några år då man inte behöver bekymra sig om hur äpplena smakar, man behöver bara beskära en gång om året och räfsa löv varje höst. Att vara äppleträdsägare är ett livslång åtagande eller tills att man överlåter vårdnaden till en ny ägare.

Efter ett antal år är man plötsligt havande med de första äpplena. Det blir inte så många första gången, kanske tre stycken och de förstfödda kräver många nedlagda timmar om man ska få chansen att få sig en smakbit. Den lömska rönnbärsmalen måste hållas borta, liksom traktens ungar som kan sno äpplena i ett obevakat ögonblick. Förbjuden frukt smakar bra!

De kommande femtio åren kan man få enorma skördar och då går det åt massvis med arbetstimmar, det ska mosas, mustas, bakas äpplepajer och proppa magen så full att metangasutsläppen i världen når över de hälsosamma gränsvärdena. Bra äppleår är det svårt att ge bort äpplen, tillåtna äpplen smakar just ingenting.

Jag vill inte avråda från att plantera äppleträd men det är enklare att köpa äpplen hos stora och små handlare. Tänkte bara på det men jag ska nog låta bli att tänka, tänkte inte på det!

Anders ”Pidder” Pedersén

Annons