Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Julnötter

Det finns många teorier och tankar kring varför vi firar jul och traditionerna runt den. Även jag har funderat en del kring jul – tankenötter kring julens rötter. Mest har jag ansträngt mina två hjärnceller kring de lite mindre detaljerna.

Annons

Luciafirandet har sannolikt sin bakgrund i att när vi i Sverige hade den julianska kalendern så var det vintersolståndet den 13 december. När vi införde den gregorianska kalendern var 21-22 december plötsligt datum för vintersolståndet. Festsugna som vi är ville vi inte släppa 13 december som en dag att fira och ha kul.

I bland annat Tyskland lät man en vitklädd flicka, som kallades Kinken Jes, komma med presenter till barnen. Den traditionen kom först till Västsverige, gjordes om till lucia och 13 december var passande nog ledig för fest. Lucia var ett sicilianskt helgon och något måste man ha så att den religiösa biten inte fuskades bort. Det är min grova sammanfattning av luciafirandet som det har forskats mycket om. Men varför har hon en ljuskrona på huvudet?

Ljuskronan har jag en egen teori om. På 1700- och 1800-talen var man tvungen att ha ett ljus eller en lykta för att hitta i vintermörkret. När sedan något ljushuvud kom på att lucia skulle servera fika när hon hälsade på och sjöng i sovrummen blev det problem. Att bära ljus, bricka och kanske en fusklapp med sångtexterna samtidigt i händerna blev omöjligt. Det är mer än lovligt svårt att bära en fullastad bricka på huvudet, likaså att balansera ett stearinljus på huvudet. Alltså gjorde luciorna ljuskronor, bar kaffebrickan i händerna och la fusklappen på brickan. Så enkelt kan nog vissa seder uppstå.

Traditionen med att ta in en julgran har jag läst att den troligtvis är importerad från Schweiz och Tyskland. Där trodde man att julgranen skulle hålla de onda makterna borta. Jag har funderat kring julgranstraditionen på ett annat sätt. Förr la man i Sverige in halm och granris på golven när det blev vinter. Ett smart sätt att lindra kylan och golvdraget och hackade man granriset luktade det gott.

När smarta köpmän började sälja julgransprydnader, som glaskulor, som skulle pryda grangrenarna gick det bra i Schweiz och Tyskland där de ställde in hela granar. Hos oss visade det sig opraktiskt att ha glaskulor på grangrenarna som låg på golvet. Det var lätt hänt att trampa sönder glaskulorna och skärvorna gjorde ont i fötterna. Praktiska som vi är slutade vi lägga grangrenar på golvet och ställde in hela trädet.

Vissa jultraditioner är dock mer mystiska än andra. Vi firar tjugondag Knut och det har jag inget emot. Men vem var KNUT! Jo, en dansk prins som mördades 1131. Å andra sidan är det okej för min del. Alla chanser till en julfest gillar jag, även de långsökta.

Anders ”Pidder” Pedersén