Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Jag har dammludd i fickorna - inte matjord

Nu är det inte normala tider men de har funnits och när de kommer tillbaka vet ingen, men de kommer tillbaka. Då kommer det åter att finnas de som har ständig tur och lycka med det mesta, som det gamla uttrycket säger, att man går genom livet med matjord i fickorna.

Deras eventuella små problem löser sig alltid på något sätt. De stöter ständigt på intressanta och inflytelserika människor, utan att söka blir de erbjudna det ena fantastiska jobbet efter det andra, bokar det billigaste hotellrummet och får lyxsviten utan extra kostnad, eftersom det råkat bli en dubbelbokning och så vidare.

Sedan finns det vi som går genom livet med endast dammludd i fickorna. Får vi problem löser sig inte problemen av sig själv, mycket slit, stön och stånk krävs det. Vi missar alltid sista bussen hem och köper nitlotterna. Vi blir utan hotellrum fastän vi har bokat och betalt lång i förväg, då är tyvärr det billigaste hotellrummet och lyxsviten upptagna av några som även de har råkat ut för dubbelbokning.

Att synas i tv är inte viktigast i livet men nog är det lite häftigt. De med matjord i fickorna hamnar ofta i händelsernas centrum, blir intervjuade, får komma med någon smart kommentar och blir inbjudna till olika tv-program. Jag har mest dammludd i fickorna, men trots att jag är en oturspåse så har jag två gånger blivit intervjuad av tv-nyheterna. Bägge gångerna handlade det om minst en kvarts intervjuande och filmande.

Första gången var länge sedan, vi hade ingen video och våra två frön var små men vi lyckades få dem att vara tysta och titta när jag, pappa skulle vara med i tv. Jag tror inte att jag blinkade en enda gång så länge nyheterna varade, en halvtimme, så jag är säker på att jag inte var med. Nyhetsredaktionen på tv tyckte väl att det fanns viktigare saker med större nyhetsvärde att sända. Om jag minns rätt så blev jag utkonkurrerad av ett konstigt växt urgammalt träd i ett naturreservat. Jag blev inte förvånad men faktiskt lite besviken.

Andra gången som jag blev intervjuad var cirka tio år senare. Denna gång hade vi video och inspelningen sattes igång i god tid. Fröna var större och inte ett dugg intresserade av att se pappa på tv, men lovade att titta om det blev mys fastän det var mitt i veckan. Läsk, chips, godis och familjen var samlad för att se Rapport. Visst hade vi det mysigt men inte heller denna gång var jag med. Denna gång tror att det var viktigare att visa ett långt inslag om en katt som kom tillbaka efter att ha varit försvunnen i två år. En oturspåse får klara sig utan tv-karriär.

Man ska inte vara avundsjuk på andra men det verkar vara skönt att glida fram i tillvaron, likt en sparktur på blankis. Det är jobbigare att åka spark på en nygrusad väg, det går men det är trögt.

Anders ”Pidder” Pedersén