Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Jag gillar inte att gilla läget

Man ska väl inte hänga upp sig på detaljer och irritera sig över allt möjligt men det är lätt hänt i vanliga fall och inte minst i dessa tider. I grund och botten är jag god och glad, men även den glade har åsikter, tankar och kan reta upp sig på vissa saker.

Frugan och jag bor på landsbygden för att vi trivs med lantluften, ha gott om personligt utrymme och en lugn livsmiljö men visst finns det en och annan liten avigsida med att bo på landet, bland annat priset på bensin och diesel. Ska vi någonstans, som för att handla eller komma åt lite av kommunens skattefinansierade service så är vi hänvisade till bilen. I normala tider är bensin och diesel så dyr att det gäller att tanka vid rätt tillfälle.

Jag retar mig på att jag ofta är usel på att tanka vid rätt tillfälle. Har de inte höjt priset på länge känner jag mig säker på att en höjning är nära och tankar när jag kommer till samhället. Vad har då hänt när jag dagen efter kommer till samhället! Jo, då har det under natten varit en rejäl sänkning. De gånger jag skulle behöva tanka men låter bli för att jag har räknat ut att nu kommer snart en sänkning blir det dagen efter en stor höjning som till och med ger rubriker i kvällspressen.

Plastkassens vara eller icke vara och den skyhöga straffskatten på kassen har diskuterats mycket den sista tiden. Vi har sedan minst femton år tillbaka använt tygkassar som frugan har sytt av gamla tygrester men nog blir även jag ägare av plastkasse då och då. De kassarna slänger jag inte i naturen, de blir soppåsar och soppåsar behövs inte minst för allt plastemballage som ska slängas. Många nerpackade varor i en tygkasse är inplastade i plast utan straffskatt. Plastskräpet runt varorna hade troligtvis räckt till att göra en plastkasse men då hade samma plast blivit belagd med påsskatt. Min åsikt är att det är konstigt men det är väl jag som är konstig som inte kan se skillnad på plast och plast.

Kassbärande kan vara påfrestande. Det är inte själva bärandet som är jobbigast, det är kliandet. Så fort jag har händerna fulla med kassar startar kliandet, värst, nästan outhärdligt, blir kliandet över hela kroppen när det regnar och jag har papperskassar eller tygkassar i händerna. I ett försök att förekomma kliandet brukar jag krafsa över kroppen innan jag suger tag i kassarna och går ut ur affären. En och annan förvånad blick kan jag få. Blir kliandet övermäktigt händer det att jag utan att släppa kassarna gnuggar mig mot en vägg. Ett tips är att undvika fönster, åtminstone om det kliar i ansiktet.

Det är bara att gilla läget, säger en del. Det uttrycket ogillar jag. Varför tycka om det man inte tycker om. Acceptera eller förändra läget kan jag göra men gilla det jag ogillar vägrar jag.

Anders ”Pidder” Pedersén