Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Horisontella överläggningar

Vissa dagar är min uppstigningsprocedur en lång utdragen process. Det är när jag inte har någon tid att passa och det känns extra varmt, gott och tryggt under täcket. Det är då jag har mina horisontella filosofiska överläggningar om vad det kan finnas för eventuella fördelar med ett liv utanför sängen.

Annons

En av nackdelarna med att stiga upp, som jag ofta funderar kring, är att utanför sängkanten är det oroligt och farligt, där finns sådant som naturkatastrofer, krig, korruption och bilköer. Under täcket i min säng är det ofarligt, det är bara tryggt och skönt. I och för sig inser jag att risken är minimal för att jag ska hamna i en bilkö när jag ställer mig upp bredvid sängen, men det kan hända andra otäckheter. Jag kanske snubblar på mattkanten, ramlar in i byrån och ner på golvet. I det fallet är det lätt att bryta ett ben eller två. Då blir jag tvungen att ringa efter en ambulans.

På sjukhuset blir det röntgen, gips och kryckor. Regionen har redan en ansträngd ekonomi och inte blir den bättre om jag stiger upp och bryter benet. Det kanske kostar så mycket att de blir tvungna att avskeda någon. Denna någon kanske precis har köpt ett hus och som arbetslös blir ekonomin usel, det i sin tur brukar tära på förhållanden och då kan det bli skilsmässa. Något sådant vill jag inte ha på mitt samvete och när jag filosoferar på det viset känns det som en god samhällsinsats om jag stannar kvar under täcket.

En annan tanke, som jag emellanåt ägnar kraft åt i mitt horisontella filosoferande, är om det gör någon skillnad i världen om jag stiger upp. Väntar världen på och vill världen att jag stiger upp? Påverkar jag världen till det bättre så det märks om jag lämnar sängvärmen? Givetvis är svaret att, oavsett vad jag gör, så kommer världen att rulla på som vanligt, den kommer inte att gå under om jag ligger kvar. Det känns bra att världsläget inte hänger på mig, då gör det inget om jag ligger där i sängen och drar upp täcket ända till hakan.

En annan berättigad fråga jag kan fundera på, är om det överhuvudtaget är någon som skulle lägga märke till om jag ligger kvar under täcket en hel dag. Tanken låter mer deprimerande än vad den är, att inte vara saknad en dag eller två låter skönt. Möjligtvis att frugan efter några timmar skulle undra varför jag inte stiger upp. Svarar jag då att jag har horisontella överläggningar kring frågan om det är meningen att människor måste stiga upp precis vareviga dag, är det troligt att hon hämtar febertermometern.

Det finns både fördelar och nackdelar med att stiga upp har jag konstaterat men det svåra är att skjuta upp alla måsten till morgondagen. Hade det varit meningen att vi skulle kunna ligga kvar under täcket en hel dag hade vi utrustats med större blåsa.

Anders ”Pidder” Pedersén