Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Gott om tid att tänka

Den här tiden på året är i normala fall oerhört stressig för mig. Min huvudsakliga försörjning är numera tillverkning och försäljning av olika sorters holkar, som till fåglar och solitärbin, och träslöjd.

Frugan och jag brukar åka till så många trädgårds- och hantverksmarknader som möjligt och däremellan tillverkar jag för fullt i källaren, ibland långt in på nätterna.

Nu är det förbjudet med marknader och mässor så min försäljning har sjunkit till nära noll och lagret börjar bli fullt, så nu har jag gott om tid att fundera på allt möjligt. Ofta hamnar mina tankar kring hur det var förr och det är inte konstigt, i orostider är det lätt att längta tillbaka.

En sak som jag ofta tänker på och längtar tillbaka till har inte ett dugg att göra med corona och sjukdomar, jag saknar mina två Volvo Amazoner som jag har ägt. De var långtifrån så bra tekniskt sett som dagens bilar men de hade ändå flera fördelar. En av fördelarna var enkelheten och då tänker jag inte på mekandet, att de var lätta att laga, jag tänker mer på själva handhavandet under körning. Det fanns endast ett fåtal knappar och spakar att hålla ordning på, i lugn och ro kunde jag koncentrera mig på att köra.

Under min Amazontid visste jag inte ens vad GPS var för något, färddator som räknade ut bränsleförbrukning, meddelade temperatur vid vägbanan och annan distraherande information kunde jag inte ens fantisera om. Farthållare visste jag i och för sig vad det var, det var högerfoten eller min mor om hon åkte med.

Min marknadsbil är lika omodern som jag och Amazoner men frugans bil har en hel del moderniteter som distraherar min bilkörning. Trots att hon har haft bilen i några år hittar jag inte rätt bland reglage, knappar, symboler och annat. Det blir mest chansningar och fortfarande händer det att jag blir hårt grillad i ändalykten när jag ska ha igång de eluppvärmda backspeglarna.

Till och med en sådan enkel sak som att hissa ner en sidoruta på frugans bil är ytterst komplicerat. Rutorna regleras med el via fyra knappar och det märkliga är att jag vareviga gång får ner rätt ruta först på det fjärde försöket. Dessutom blir det korsdrag innan jag gör rätt för att få upp rutorna igen. Det kanske inte är bättre men det är lättare med fönstervevar, som på Amazonerna.

Många har funderat på och har åsikter om det var bättre eller sämre förr. Jag tror att det inte finns ETT riktigt svar på den saken. För cirka 100 år sedan hade vi spanska sjukan och nu har vi corona. Förr var det enklare att leva vad det gällde att kunna de tekniska lösningarna, nu är de tekniska lösningarna krångligare men de gör oftast livet enklare.

Om det var bättre eller sämre förr brukar jag sammanfatta med att det enda säkra är att det var annorlunda för.

Anders ”Pidder” Pedersén