Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: En beredskap som fungerar soliga dagar

På biografen går senaste Bondfilmen och snart avkunnas dom i det uppmärksammade mål mot den man som misstänkts ha försökt mörda en uzbekisk oppositionell ledare i Strömsund, 2012. Åtalet är som hämtat från en spionroman; utskickad agent med rätt att döda. I bakgrunden stormakterna, USA och Ryssland, en touche av kalla kriget. Den "felande länken" är väl platsen, Strömsund, en tätort känd för mycket - världens första snedkabelbro, rotortilten, fikabrödet på Simonsons - men inte för att vara en plats där politiska mordförsök utspelar sig.

Vi har länge sagt att vi lever i en globaliserad värld. Ändå känns det som att världen hela tiden kommer lite närmare. Till övervägande del är utvecklingen positiv, men det finns också negativa sidor. Vi ställs inför utmaningar och hot som är mer komplexa än tidigare.

Att det cirkulerat ovanligt många polisbilar i Östersund och övriga länet den senaste tiden hänger ihop med mördarsekten Daesh attack i Paris, den 13 november. Hotbilden är fortfarande förhöjd.

Tyvärr måste man konstatera att samhällets förmåga att motstå och hantera kriser och svåra påfrestningar inte är vad den borde vara. Detta är den viktigaste lärdomen under mitt första år i riksdagens försvarsutskott.

När det gäller bristerna inom det militära försvaret är de väl kända. Likaså att betydande delar av landet, särskilt inlandet, står mer eller mindre utan polisresurser under till exempel semestertider. Däremot är det inte lika känt att det som kallas civilt försvar - sådant som livsmedels- och drivmedelsförsörjning, myndigheters stöd och samverkan med försvarsmakten - under åren av neddragningar har lagts på ett minimum. På Livsmedelsverkets hemsida konstateras torrt att "ingen myndighet har i dag ett helhetsansvar för Sveriges livsmedelsförsörjning".

När allt fungerar, ja, då fungerar det bra. Men det krävs ganska litet för att rubba våra cirklar. En växel fryser på järnvägen, bredbandet lägger av, det snöar några centimeter i Stockholm... Att ha beredskap för sådant som avviker är dyrt, och resultatet har ofta blivit slimmade verksamheter, anpassade för soliga dagar.

Men nu har det mödosamma arbetet med att återta förlorad förmåga börjat. Regeringen har under året fattat flera viktiga beslut som syftar till att minska samhällets sårbarhet. Vill man vara efterklok kan man förstås hävda att delar av de senaste 20 årens neddragningar varit förhastade, framdrivna utan hänsyn till framtida väderomslag. Så här, med några års distans, är det till exempel få borgerliga politiker som stoltserar med att man avskaffade värnplikten och klippte folkförankringen till försvaret.

För så är det. Det starka samhället börjar med oss själva: en idé om att vi har det här landet tillsammans och att det är vårt gemensamma ansvar, ja, plikt, att se efter varandra, inte minst när vi ställs inför svåra prövningar. Det räcker inte med experter och kontraktssoldater.

Jag inbillar mig dessutom att en stärkt känsla av kollektivt ansvar för med sig andra positiva effekter. Även för de dagar när solen skiner.