Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästkrönika: Dags för nya tävlingsformer

Annons

Det finns tävlingar, från lokala uppgörelser till världsmästerskap inom det mesta, som fotboll, korvätning, höjdhoppning, ölbryggning, simning, plöjningstävlan… På ett vis tycker jag att det räcker med tävlingsformer, men samtidigt inte.

Jag har tröttnat på att det ibland blandas in enorma penningsummor, som att exempelvis vissa fotbollsspelare, ishockeyspelare eller basketspelare kan få 100 miljoner kronor eller mer för ett års idrottande. Inte allt men mycket av det kunde ha gått till annat. Dessutom förekommer det matchfixning, dopning och allehanda fusk.

Med andra ord tycker jag att det är dags för lite nya tävlingsformer där årslöner och vinstsummor ska vara mer rimliga och förbjuda vadslagningar på dessa tävlingar i ett försök att minska fuskandet. Vilka tävlingsformer tänker jag då på? Ja, inga kombinationer av de gamla tävlingsformerna, som hästhoppning och korvätning på en och samma gång. Jag tänker på mer vardagliga utmaningar så att de flesta förstår hur svårt det är och vilka regler som gäller.

En gren kan vara att sitta vid ett festbord och äta utan att spilla på den ärvda ovärderliga linneduken. Tävlingen skulle delas in i olika svårighetsgrader. Lättaste momentet skulle vara att äta en tjock grillad korv i bröd med mycket ketchup, senap och bostongurka. De som klarar sig får i nästa moment en stor hamburgare med extra allt och den ska hållas i händerna under ätandet, hamburgaren får inte stoppas ner i ett papper eller kaffefilter. Det kan tyckas vara omöjligt att undvika och spilla på linneduken men det finns troligtvis en och annan mästerätare som klara av det.

Det tredje och svåraste momentet skulle vara att med värdighet äta hårda tacoskal överfulla med finskurna gottigheter och lättrinnande såser utan en fläck på linneduken. Min kvalificerade gissning är att vissa tävlingsdagar klarar inte någon av tacosmomentet. I den tävlingsformen är det ingen idé att jag ställer upp.

En mer actionladdad gren skulle vara att klämma iväg en blöt potatis under potatisskalning. Man kan ha både ett längdmoment och ett moment där de tävlande i förväg ska ange hur många gånger de kommer valla potatisarna i väggarna och var den till slut ska hamna och sedan är det upp till bevis när de klämmer till om potatisen. Jag är inte riktigt framme, men med lite mer träning kan jag snart valla potatisen åtta gånger i väggarna, innan den träffar mig i nacken under mina äventyr med potatisskalaren.

I vardagsnära tävlingsgrenar skulle vem som helst kunna bli världsmästare. Till och med en 63-åring som jag. Exempelvis är jag en hejare på att snabbt hitta nitlotterna på en lottring. Jag kan nog också bli världsmästare i dumhet för jag köper nitlotterna.

Anders ”Pidder” Pedersén

Annons