Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Bada bastu är bäst för mig

Riktigt varför är jag osäker på, men som standardsvensk känner jag mig tvungen att åtminstone en gång men helst flera gånger varje sommar bada i havet eller någon insjö. Jag känner mig inte bekväm med det självpåtagna tvånget. Min inställning handlar om att jag tycker ruskigt illa om att blöta ner min kropp med kallt vatten.

Troligtvis har jag inte sådan tur att Folkhälsomyndigheten förbjuder allt sjö- och havsbad sommaren 2020. Så även denna sommar kommer jag att utsätta min kropp för fysisk och psykisk chock. Det ska dock inte bli lika illa som för många år sedan när mina frön var små. Då blev det ett år högsommarvarmt redan i slutet av april. Fröna tjatade om att de ville bada och eftersom vi bor några hundra meter från byns badplats gav jag till slut med mig, det var ju trots allt 25 grader varmt i luften.

Varje dag i en vecka gick vi till sjön, de badade och jag satt stadigt förankrad i en solstol mitt i solgasset. Allt hade nog avlöpt väl om mina frön hade låtit bli att reta och hetsa mig till dumheter. De visade ingen respekt för mig, deras far, och använde fula ord. Ord som fegis och badkruka minns jag tydligt och den sista dagen i april gav jag efter för trycket. Bland annat för att visa dem att jag inte var någon badkruka och för att jag för all framtid skulle kunna säga att jag har badat i en sjö redan i april.

För att snabbt få pinan överstökad ställde jag mig på kanten av den ena bryggan för att dyka ner i vattnet och med några simtag nå den andra bryggan. Med växande panik tog jag i med benen som jag vore Stålmannen, så att luftfärden skulle bli lång och den kvalfyllda simturen skulle gå i ett rasande tempo. Två centimeter ovanför vattenytan kände jag iskylan slå emot mig och jag ångrade mig bittert, men den som ger sig in i badleken får iskallt sjövatten tåla. När jag simmar i vatten som någon vecka tidigare har varit is, så står blixten stilla. Det gick så fort till bryggan att jag simmade tio centimeter ovanför vattenytan.

Orsaken till att jag tycker illa om kallt vatten kan vara att jag bara har några gram skyddande underhudsfett. Är det 18 grader i vattnet sjunker min kroppstemperatur på en hundradels sekund till 18 grader och det i sin tur innebär att en viss stelhet inträder. För att hjärtat ska hinna vänja sig vid den låga kroppstemperaturen går jag numera ner i vattnet med vad jag kallar storkgång. Jag går ned i vattnet med försiktiga höga benlyft. Värst blir det när jag står med ett ben högt uppe i luften och det iskalla vattnet plötsligt når de känsliga delarna där benen övergår till kropp. Då vill jag även lyfta det andra benet och flyga iväg.

Den badformen som jag tycker bäst om är bastubad med en uppfriskande dusch i hett varmvatten efteråt.

Anders "Pidder" Pedersén