Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gästkrönika: Avslöjande tankar

Frugan har många små egenheter, bland annat kan hon blixtsnabbt fråga vad jag tänker på. Eftersom jag har svårt att ljuga trovärdigt berättar jag utan omsvep vad jag har tänkt på.

Ett sådant ärligt svar kräver att jag tänker på vad jag tänker på när frugan är i närheten. Jag har ingen aning om hur andras tankar är så där i största allmänhet men jag är fullt medveten om att mina tankar är skiftande och ofta lite tokiga.

Mina mest konstiga tankar och grubblerier brukar jag spara till när jag är ute och springer, eftersom då är jag ensam och behöver inte stå till svars för mina funderingar. En sak som jag har tänkt på flera gånger när jag har sprungit är, när övergår några träd som står tillsammans från att vara en dunge till att bli en skog? Orsaken till mina tankar är att det har blivit flera kalhyggen där jag brukar springa i skogen. Vad springer jag nu i? Endast några fröträd och lite sly står kvar. Kan det vara en skog men en väldigt gles sådan?

Med min enkla logik har jag kommit fram till att det nog inte är en skog. Jag tycker att en skog ska bestå av så många träd att jag utan ansträngning kan gå vilse. Med andra ord bör det finnas många träd och de ska stå relativt tätt för att det ska bli en skog. Dock är frågan mer komplicerad än så. På många hyggen finns det massvis av många små trädplantor. Alla dessa plantor står tätt, som i en skog, men är de träd? När övergår en planta till att bli ett träd eller är de träd även i unga år? De här tankarna vill jag inte att frugan ska få veta att jag har. Jag tror inte hon är mogen för ett sådant intellektuellt resonemang.

En annan sak som jag ofta har tänkt på är att flera gånger har jag monterat saker upp och ner. Min första fasta anställning var på ett fartygsvarv. En dag skulle jag i skorstenen montera ett utsug på ett rökrör från maskinrummet. Tyvärr hamnade det upp och ner och istället för att suga ut rök blåste det full storm i maskinrummet med rost och annat när de provkörde utsuget. När jag skulle montera ihop min pelarborrmaskin, som kom i delar, lyckades jag mot allt förnuft att få dit borrdelen upp och ner och fick plocka isär allt igen.

Med andra ord kan jag inte räknas till de smarta, fast det beror naturligtvis på vem jag jämför mig med. Men jämförelser ska jag akta mig för. Sår man ett morotsfrö kommer alltid blasten uppåt och roten neråt. Är då ett morotsfrö smartare än vad jag är? Det känns säkrast att inte få veta svaret på den frågan.

Det hade förstås varit mer klädsamt om jag hade tänkt på en lösning för fred på jorden, slut på miljöförstöringen och annat som mänskligheten inte tycks vara intresserad av. Men det räcker inte mitt tänkeri till.

Anders ”Pidder” Pedersén