Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Garvsyra i stan – värda en större publik

/
  • Stoffe rycker in som bagare men är mest intresserad av flaskan han hittar på en hylla. Flaskan töms och kroppsspråket blir allt yvigare ...Foto: Håkan Luthman
  • Helmer gör allt han kan för att rädda den blåögda Märta från bedragarna Stoffe (Lars Strömqvist) och Fimpen (Fred Seldahl).Foto: Håkan Luthman
  • Titeln ”Tack, Hagström!” syftar på gitarren som blir ett viktigt attribut för bagaren Helmer (Göran Ericsson) när han uppvaktar sin chef Märta (Therese Olofsson). Ulrika Hollsten, till vänster, gör som vanligt en stabil insats i Garvsyras sommarfars. I år är hon ”Idol-Iris”, en sångartist på nedåtgående.Foto: Håkan Luthman

En kärlekskrank bagare och hans chef, som hellre vill bli berömd sångerska än driva bageri i småstaden. En dalande Idol-stjärna och två korkade bedragare. Och så allvetaren Kjell-Arne, han med åkeriet.

Annons


Det är huvudkaraktärerna i Garvsyras sommarfars -09, ”Tack, Hagström!”.

Det är som vanligt Bengt Larsson som skrivit manus och det är också Bengt som gör rollen som Kjell-Arne, en kul figur som lockar till många skratt när han kommenderar åkeriets springpojke på en hemsnickrad rotvälska som är helt obetalbar. Göran Ericsson gör en stark insats som bagaren Helmer och Therese Olofsson är jättebra som hans hjärtas längtan Märta. Therese är en rutinerad sångerska men gör här sin debut som skådis – och det gör hon med självklarhet och stor närvaro.

Bovarna i dramat, de inte särskilt smarta Fimpen och Stoffe, görs av Fred Seldahl och Lars ”Fille” Strömqvist. De får här inte samma chans att glänsa som i de två senaste årens Garvsyrafarser, där Fred gjorde det rekorderliga fruntimret Ebba Nilsson och Fille hennes mesige son Birger.

Lite saknar vi allt Ebba och Birger, och ganska mycket saknar vi den häftiga spelplats där Garvsyra spelat förut. I år har man flyttat från Döda fallets utomhusteater till Jamtlis utescen, och det tycker jag att föreställningen förlorar på.

Garvsyragänget blev med åren jätteduktiga på att utnyttja vridläktaren vid Döda fallet och dess möjligheter till tempohöjande scenväxlingar, vilket ofta kunde kompensera för såväl svackor i manus som ibland rätt förutsägbara skämt. På Jamtli blev det lite segt emellanåt, och dessutom kändes det trist att hälften av publikplatserna gapade tomma vid premiären i lördags – trots att det var en sådan ljuvlig kväll, som gjord för att gå på sommarfars.

Vid Döda fallet brukar premiären alltid vara utsåld, och årets föreställning vore också värd en större publik än den som kom i lördags.

Men kanske måste det få ta tid att arbeta in sig på ett nytt ställe. Eller också är Garvsyra inget för stan – stadsbor i allmänhet är kanske ganska svårflörtade och förstår inte att uppskatta den här typen av lättsam, folklig underhållning. Och i så fall tycker jag att Garvsyra bör överväga att flytta tillbaka till Döda fallet igen.

Och jag förutsätter att Ragunda kommun tar emot dem med öppna armar, för nog är det synd att låta den vackra utomhusscenen stå outnyttjad hela sommaren. Och skulle det dyka upp andra seriösa aktörer som vill göra något vid Döda fallet så går det säkert att samsas.

TEATER

”Tack, Hagström!” – sommarfars med Garvsyra

Mer läsning

Annons