Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gamla ledamöter får bättre villkor

Länets riksdagsledamöter är vinnare när de själva beslutade om sina fallskärmar.

Annons

De ekonomiska villkoren för framtidens riksdagsledamöter försämrades dramatiskt när riksdagen nyligen beslutade om det så kallade omställningsstödet.

Det är ett stöd som träder in när en riksdagsledamot slutar sitt uppdrag och kan, med det gamla systemet, innebära ett pensionsavtal i upp till 15 år.

När nya riksdagsledamöter mönstrar på nästa år blir det inte lika ekonomiskt fördelaktigt. De kommer att få två års omställningsstöd på högst 50 000 kronor i månaden men ledamoten måste också kunna påvisa att han eller hon aktivt söker jobb om de ska få pengar under det andra året.

Majoriteten av de politiker som i dag har uppdrag i riksdagen kommer således att omfattas av den gamla inkomstgarantin som också är mer generös.

– Det är en mycket stor skillnad, säger Mehmet Kaplan (MP) och en av ledamöterna i kommittén som tog fram de nya reglerna.

Miljöpartiet ville att den nya inkomstgarantin skulle gälla alla – nya som gamla politiker.

– Men det har varit stort motstånd mot förändringen och det är framför allt S och M som tycker att deras ledamöter, framför allt utanför storstäderna, har en svårare situation. Det är svårt för dem att komma tillbaka till arbetslivet. Det kan man kanske tycka, men då tycker jag att synen på politikeruppdraget är förlegat.

Länets fyra riksdagsledamöter får således ett bättre pensionsavtal än de nya kollegorna som väljs in nästa år. Alla röstade ja till förslaget utom Per Åsling (C) som var frånvarande när beslutet togs.

– Vi tycker att det är fel att de riksdagsledamöter som sitter nu ska ha ett bättre avgångsvederlag än de som väljs in, säger han.

Marie Nordén (S) är av en annan åsikt:

– Det är en jättesvår fråga. Många upplever att man kommit långt från arbetsmarknaden när man har varit i riskdagen under lång tid.

– Man ska inte använda tiden att lobba för sig själv och hitta kontakter för kommande arbete. Det är viktigt att man inte agerar i egen sak för framtida arbetsgivare.

Gunnar Sandberg (S):

– Om jag fyller 50 år och slutar skulle behöver jag i princip inte göra något tills jag är 65 och det tycker jag är fel. Men om jag är 58 eller 61 är det en annan sak.

– Det är tufft. Det är svårt att komma tillbaka om man har suttit i riksdagen i mer än en period. Det är ett speciellt jobb.

Saila Quicklund (M) har suttit kortast tid på riksdagsstolen av länets fyra ledamöter. Blir hon omvald en mandatperiod till, kommer hon att omfattas av de gamla och mer lukrativa reglerna.

– Det har varit alldeles för generöst tidigare och det har gjort att folk inte har gått tillbaka till sina gamla jobb. Det här beslutet har gått i rätt inriktning, säger hon.