Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fyrbenta brottsbekämpare på torget

Att vara hund i polismyndighetens tjänst innebär hårt arbete och mycket träning oavsett väder och humör.

Lex är pratsjuk, "oihaoo" säger han och vill gärna hälsa på förbipasserande. Riva ligger tyst och väntar på nästa kommando.

Annons

På onsdagen tränade polisens hundar och deras förare på Östersunds gator, med början på Stortorget.

Lex, tre år, är nyinköpt av Polismyndigheten i Jämtlands län. Han kommer förmodligen tas ut i tjänst om två veckor. Hans hundförare tillika matte är Ann Hamrin.

– Jag har jobbat som hundförare sedan 2004 men började jobba här i länet i våras. Lex har vi haft på två månaders prövotid för att kolla om han passar som polishund. Om två veckor ska han ut i tjänst, säger Ann Hamrin.

Lex ligger snällt där hon säger åt honom att ligga. När hon ger klartecken att han får hälsa så gör han det med glädje.

– Han är väldigt social och vill gärna hälsa, säger Ann Hamrin.

Det är sju ekipage som samlats på torget. Jörgen Modin är länshundbefäl inom polismyndigheten och håller i dagens träning.

– Vi är sju hundförare inom polisen just nu och två håller på att utbilda sig. Men vi har fler hundar en förare. De hundarna finns hos fodervärdar och vi hjälper till med träningen, säger Jörgen Modin.

Det blir allt vanligare att polisen använder hundar.

– I fjol var använde vi hundar till 400 tjänsteuppdrag, säger han.

Det handlar om att leta igen försvunna personer, söka efter spår på brottsplatser, till exempel blod och sperma.

– Man använder hundar allt mer till att leta spår på brottsplatser, säger Jörgen Modin.

I botten är alla hundar patrullhundar, som använd för at spåra, söka, räddning och skydd. Sedan kan de vidareutbildas och specialiseras till exempel till att söka rätt på narkotika och vapen.

Jörgen Modins hund Izor är gammal i gemet och de har jobbat tillsammans i många år.

– Det är myndigheten som äger hundarna med de bor hemma hos hundförarna och lever med familjen som vilken annan hund som helst, säger han.

– När vi är ute och söker efter en försvunnen person och hittar personen märker Izor att jag blir glad och nöjd. Han blir också det och det ser nästan utan som han ler, säger han.

Men ibland hittar de inte den försvunna i livet.

– Det blir lite märkligt då. Hunden har ju ändå gjort ett bra jobb och hittat personen, som hundförare måste man ändå bli glad och berömma då.

Lite längre bort står Åsa Söderkvist med Riva.

– Hon har varit med ett tag och är en av våra tre narkotikahundar. Det här är det bästa jobb man kan ha. Jag har ju alltid en kompis med mig, säger Åsa Söderkvist.

– Det känns också tryggt att ha hund med sig bland bovar och banditer när jag är ute sent på natten. Jag vet att Izor alltid står upp för mig, säger Jörgen Modin.

Efter några övningar på torget vandrar de vidare genom Östersund.

– Det är ju i den här miljön vi jobbar, i staden, på torg, bland folk. Det är viktigt för hundarna att också träna i den miljön och inte bara på en gräsplan, säger Jörgen Modin.