Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Full orkan med Lill-Babs

/

Lill-Babs är inte gammal – det är bara det att hon har levt väldigt länge...
2004 firade hon 50 år som artist med en hejdundrande jubileumsshow på Hamburger börs – och tvingades ta tio dagars timeout mitt i spelperioden för att hjärtat flimrade.

Annons

"Det här är den sista stora showen jag gör i mitt liv", sa hon då.
Vi trodde henne inte.
Och det gjorde vi rätt i, för i höst turnerar hon med Riksteatern och firar att hon fyllt 70 med 50 fartfyllda föreställningar runt om i landet.
"Det här är min sista stora turné" säger hon nu.
Vi tror henne inte den här gången heller.
I går kväll övertygade Lill-Babs publiken på Storsjöteatern om att hon har massor kvar att ge.
Showen börjar lite lågmält och försiktigt. Men när hon drar igång allsången en bit in i första akten får hon igång publiken på riktigt. Claes-Göran, Leva livet och Gröna, granna, sköna, sanna sommar – alla kan texterna, det är ju Barbros generationskamrater som fyller salongen.
Sedan följer en proffsig och genomarbetad föreställning där tremannabandet under ledning av Benneth Fagerlund står för ett tajt och följsamt komp och där en makalöst tjusig ljussättning hjälper stjärnan att glittra alldeles extra mycket.
Tillbakablickar och gamla hits blandas med nyskrivet. Humor och allvar avlöser varandra. Tempoväxlingarna sitter exakt där de ska.
Som när hon i andra akten sjunger visan som hon fick av döttrarna på sin 60-årsdag, "Om du inte fanns" med en finstämd och kärleksfull text av Tommy Nilsson. Och direkt därpå drar igång ett rockmedley som det stänker om och som får mig att associera till Tina Turner.
När hon rockat färdigt får jag klart för mig att det inte är bara jag som associerar åt det hållet. Lill-Babs berättar om barnbarnet Filip, som ropade in mamma från trädgården med orden "mamma, mamma, mojmoj e’ på teve". Bara det, att när mamma Kristin kom in och tittade, så var det Tina Turner som var i rutan...
Till sist sjunger Lill-Babs "Jag vill leva" – en av alla fina texter som Lars Forssell skrev just för henne – och belönas med stående ovationer. Därefter två extranummer innan showen är definitivt slut och skivsigneringen börjar. Att kön blir lång behöver jag väl inte tala om.

Mer läsning

Annons