Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frysta avlopp, monopol och en enkelbiljett till framtiden

Annons

Två gånger i vinter när jag åkt med Norrtåg mellan Östersund och Sundsvall och har vagnen förpestats av en frän stank från en sönderfryst toalett. Man ska akta sig för att generalisera utifrån ett par egna åkturer, men en slutsats man kan dra av Norrtågs problem med tåg som inte tål vinterkyla är att det inte är någon enkel sak att driva tågtrafik. Landstingen i Norrland har satsat en miljard i bolaget. Pengar till fler tåg eller en extra verkstad finns inte. Därför får tågen gå, även om avloppsvattnet bubblar upp ur tvättställen.

Det är ingen tillfällighet att det är väldigt få lokala entreprenörer som etablerar sig på järnvägsmarknaden. Den som tänker ta upp konkurrensen på spåren måste göra stora investeringar och klara av höga fasta kostnader. Det är nästan bara stater som har sådana pengar. Därför är det framför allt statsägda bolag som SJ, norska NSB, danska DSB och tyska Deutsche Bahn som dominerar.

Sverige har gått längre än alla andra länder i Europa när det gäller avreglering av tågtrafiken. Det är ett storskaligt experiment som följs med stort intresse inom hela EU. Meningen var att det skulle få full effekt i höst. Hongkongbaserade MTR och svenskägda Citytåg skulle konkurrera med SJ på den mest lönsamma sträckan mellan Stockholm och Göteborg. Trafikverket flyttade undan regional tågtrafik för att ge utrymme på spåren. SJ förberedde sig genom att varsla 400 anställda och avisera ett sparpaket på en miljard, som bland annat hotar en stor del av nattågstrafiken.

Men så meddelade plötsligt Citytåg att de drar sig ur. Några veckor senare meddelade MTR att de skjuter sin satsning på framtiden.

Lång näsa, framför allt till resenärerna. De negativa effekterna hann slå igenom. Längre restider, färre avgångar, varsel och nedlagda resebutiker. Den positiva effekten, billigare tågbiljetter, har hittills uteblivit.

Den statliga järnvägsutredningen rankar den svenska järnvägen lägre än exempelvis den schweiziska och den belgiska, som inte är avreglerad. Ju mer tågkaoset tilltar, desto fler röster höjs för en återreglering. Miljöpartiet vill att all nationell tågtrafik ska återgå till SJ. Socialdemokraterna tvekar, men är beredda att utreda saken förutsättningslöst.

Det mesta talar för att det inte finns någon återvändo. Om inte annat sätter EU-lagstiftningen stopp. Har man väl brutit ett monopol går det inte att återinföra. Det konstaterade en offentlig utredning nyligen. Utredningen hade det passande namnet ”En enkel till framtiden”.

Men hur var det då med den plötsliga reträtt som SJ:s konkurrenter gjorde? Varför fick de kalla fötter? Jo, det berodde på att SJ blockerade dem från sin biljettbokningssajt, sj.se. Citytåg gav upp direkt, men MTR bestämde sig för att ägna ett år åt att bygga upp egna försäljningskanaler och marknadsföra dem. Det blir inte billigt, så mycket kan man konstatera. Och gissa vilka som får betala.

Annons