Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från världens tekniskt ledande landslag till uteblivna pallplatser

/
  • Mattias Eriksson och hans tränarkollegor i det svenska laget hyllades så sent som för ett år sedan som nydanare. Nu, sedan förutsättningarna på flera sätt förändrats, söker Mattias nya vägar för att återigen göra det svenska laget till ledande.  Foto: Hans-Råger Bergström

Förra året succétränare för vårt succélandslag i herrslalom. Den här säsongen har pallplatserna uteblivit.
– Vi har haft lite uppförsbacke men absolut inte presterat någon dålig säsong, säger Mattias Eriksson som inte längre får stående ovationer så fort han visar sig.

Annons

En lusläsning av resultatlistorna från årets världscuptävlingar ger Mattias rätt.

Två åkare, Johan Brolenius och Mattias Hargin, har tagit stora kliv framåt. Övriga, sånär som på ett undantag, har radat upp bra eller insatser som varit värda väl godkänt i betyg.

Den åkare som inte alls presterat är Jens Byggmark. Från att för en period förra säsongen ha varit dominant har Byggmark rasat, rasat och återigen rasat på rankingen.

Skulle det ha varit en vanlig världscuptävling här i Åre och inte en final där bara de bästa, alltså inte Byggmark, får vara med skulle Jens Byggmark ha fått ett startnummer där det stått, håll i er nu, 60 om inte 70 på lappen.

– Jens ska åka vårtävlingar i Sverige och i Europa för att försöka förbättra sin ranking, men klart är att han har en mycket lång väg att vandra innan han återigen når första startgrupp, säger Mattias Eriksson.

Ni ansågs världsledande tekniskt. Vad hände?

– En hel del ändrades. Det mest påtagliga var att det tillåtna avståndet mellan käpparna plötsligt blev flera meter kortare. Från att det skulle var minst 13 meter till sju, åtta meter. Vi har haft det lite jobbigt att ställa om tekniken men är helt klart på rätt väg.

Ni har också delat upp teknikåkarna i två grupper med varsina kompletta tränar- och ledaruppsättningar. Varför?

– Tanken var att kunna individanpassa träningen maximalt. De som bara satsade på slalom skulle få sitt och de som satsade bredare med storslalom och även super-G skulle få ett program som passade dem.

En god tanke men ingen succé, eller?

– Det finns positiva effekter, men kanske det bästa ändå är att hålla samman en större grupp där många i inbördes konkurrens kan matcha fram varandra.

Så nästa säsong?

– Det pågår diskussioner. Två grupper drar större personalkostnader och det ekonomiska läget kanske gör valet enkelt.

För mig verkar det vara en lyx att ha två tränaruppsättningar för ett och samma landslag samtidigt som ekonomin inte tillåter inskolning av morgondagare via ett Europacuplag.

– Det är riktigt att vi inte haft ett sådant i år. Det måste vi ha och det ska vi med största säkerhet återigen ha från och med nästa säsong.

– Det är den vägen dagens A-åkare skolats in och det är den vägen vi måste ta inför framtiden. Att utan mellansteg kliva rakt in i världscupsammanhang från juniortävlingar är ett för stort steg.

Mer läsning

Annons