Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från ax till limpa

Östersund har utsetts till huvudstad i matlandet Sverige 2011. Det är hos de små företagarna som mathuvudstaden har sin huvudgata och det är på en åker i Fugelsta, Marieby, som resan från ax till limpa börjar.

Annons

För första gången har Erika Ranbrandt och hennes familj odlat vete. Förhoppningen är att det ska vara av så pass bra kvalitet att det kan bli till mjöl.

– Fram tills i år har vi bara odlat djurfoder, ensilage, korn och havre. Vi är en Kravgård och brinner för det småskaliga och därför tänkte vi varför inte prova vete, säger Erika Ranbrandt.

Hennes svärföräldrar har haft mjölkproduktion på gården tidigare, men när Erika och hennes man Johan tog över visste de att de inte kommer driva gården på samma sätt och därför vill de gärna prova olika saker.

Vete kan egentligen inte odlas i Jämtlans län, det hinner inte mogna. Men från Finland kommer vetesorten anniina som fungerar på samma breddgrader som de jämtländska.

Jordbruket i Fugelsta är en av gårdarna som är med i ett projekt att utveckla möjligheterna till brödproduktion på lokalt odlat spannmål, däribland vete.

Men det har inte varit något bra år för grödan berättar Erika Ranbrandt.

– Det har varit mer regn än normalt, säger hon.

Hon tröskade vetet för en och en halv vecka sedan och kunde då konstatera att det var en ganska hög vattenhalt i grödan.

– Man vill att vattenhalten ska vara låg, säger Erika Ranbrandt.

Vetet ligger nu och lagras i en av byggnaderna på gården, efter att det torkats.

Erika Ranbrandt ska skicka in vetet för analys och sedan vet hon om det går att skicka vidare till kvarnen för att malas.

– Det är synd att det varit dåliga förutsättningar just i år när vi prövar för första gången men det ska bli intressant att se hur det går, säger hon.

Ungefär en och en halv mil därifrån ligger Ångsta kvarn.

Hela huset svajar lite när maskineriet dras igång. De välnötta golvbrädorna har en svag nyans av vitt - mjölvitt. På ett brunt papper uppsatt på en av de tjocka reglarna står att man inte får spotta på golvet - ett av spåren från förr som finns kvar. Kvarnen byggdes på 1920-talet.

Tina Goldmann är den anrika kvarnens nya mjölnare.

Det krävs olika inställningar beroende på vad slutresultatet ska bli. I dag ska det bli vetemjöl. Hela kvarnen är remdriven och elmotorns lager måste smörjas innan maskineriet kan dras igång.

Vetekornen hälls i en plåtficka på första våningen. Sedan skruvas vetet upp i vågen via en aspiratör som blåser bort damm och skräp. Från vågen blåses vetet, via en tryckfläkt, upp på tredje våningen till en ficka för skalmaskinen. Och sedan bär det av ner igen till andra våningen för skalning.

Sedan mals vetet till mjöl, efter ännu en vända upp till tredje våningen och till rätt ficka där.

Det finns ingen mätare eller markering som talar om när kvarnstenen är inställd rätt.

– Du måste lyssna dig till det. Om stenarna ligger för hårt mot varandra i mjölkvarnen luktar det bränd sten, säger Tina Goldmann.

Hon öppnar en liten inspektionslucka och tar en nypa av det nymalda mjölet. Det luktar lite bränt, så hon ändrar inställningarna något.

– Men det lustiga är att inställningen aldrig är lika från gång till gång, säger hon.

Luftfuktighet, värme, kyla påverkar och det sägs att månens läge också spelar in.

Hon har nära kontakt med de bagare som köper mjöl från henne.

– Vi pratar om hur de vill att det ska vara och maler utifrån det. Sedan jag blev med kvarn har jag träffat så otroligt mycket människor. Men det är mycket att lära sig, både att sköta kvarnen och ett företag, säger Tina Goldman.

Tillbaka i Fugelsta igen. Där bakar Monica Nordenström bröd av vetemjölet som malts i Ångsta.

– Jag och Kerstin Englund i Hara, som också bakar, samarbetar mycket. Vi började tänka på att bönderna här runt omkring nästan bara odlar för djurfoder. I samma veva fick Foderbua i Solberg hem ett parti finskt vete, anniina, som går att odla här. Då gick vi till LRF med projektidén och där är vi nu, säger Monica Nordenström.

Under bakbordet står en stor platsback märkt " anniina Ångsta".

Hon har också andra mjölsorter från andra delar av länet som hon använder i sitt företag.

– Rågen kommer från Krångede och kornet från Fannbyn, Frösön.

– Det viktigaste vi kan göra är att föra kulturarvet vidare. Jämtland ska blomstra och om vi olika företagare kan stötta varandra blir det bara bättre, säger Monica Nordenström.