Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Framtiden sedd genom två budgetmål

Annons

Politiker kan välja att dra igång stora projekt som behöver många år för att bli färdigställda och vars effekter för människor och samhällsekonomi först kan sammanfattas långt senare. Eller så sänker man priset på restaurangmat och fönsterputsning och blir poppis över en natt.

Vi ska vara glada att det under 1900-talet fanns politiker som såg vikten av att investera för generationer. Tänk ett Stockholm utan tunnelbana.

Under lång tid var framtiden, både som mål och idé, ett av socialdemokratins tydligaste kännetecken. Förmågan att se framåt och identifiera kommande generationers behov. Detta är nu länge sedan, och när man i dag följer den politiska debatten verkar det ibland som att det inte finns någon morgondag efter nästa opinionsmätning, nästa val. Politiken genomsyras av en kortsiktighet, där medborgarnyttan, liksom den politiska återbäringen, ska vara omedelbar.

Minns hur förra årets valrörelse präglades av partier som lovade ögonblickliga förbättringar och samtidigt hotade med motsvarande försämringar om motståndaren segrade: högre bensinpris, mindre i plånboken, dyrare köksrenovering, lägre pensioner. Detta kvartalstänk har onekligen tjänat borgerligheten väl, men för Socialdemokraterna har det varit förödande.

Därför är bra att partiets förtroenderåd under helgens överläggningar valde att rikta blicken framåt. Ja, bara en sådan sak att Socialdemokraterna under två hela dagar diskuterar politik och inget annat – det är stort! Förtroenderådets viktigaste medskick var beslutet att komplettera budgetpolitiken med nya mål, dels ett sysselsättningsmål, dels ett investeringsmål för statens reala tillgångar.

Det senare målet utgår från insikten att Sverige under lång tid har satsat på tok för lite på sitt fysiska kapital, sådant som järnvägar, telekommunikationer och energisystem. Genom att mäta värdet av våra reala tillgångar och komplettera med ett mål för investeringar, till exempel som andel av BNP, förbinder sig politiken att ta ett större långsiktigt ansvar. Då blir det svårt att prioritera kortsiktiga konsumtionsstimulanser före förbättrade kommunikationer.

Kanske låter det ut som tråkig budgetformalia, nya sysselsättnings- och investeringsmål, men även politiska berättelser måste i något skede formaliseras. Det som i de stora talen kallas ”en ny färdriktning” börjar nu få konkret form.

För övrigt är det positivt att Håkan Juholt i sitt tal tydligt tog avstånd från 2009 års urvattnade kongressbeslut om privata vinster i välfärden. Nu väntar några månaders utredande, frågan är mer komplex än vad man kan tro. Med tanke på den senaste tidens rapportering kring Carema, önskar man förstås att Socialdemokraterna redan haft alla svaren färdiga. Men partidemokratin måste få ha sin gång, ett kongressbeslut ändrar man inte på hur som helst. Oavsett hur slutkört det är.