Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förvalta inte förtroendet – använd det!

Socialdemokraterna är tillbaka på benen. Men vart är man på väg? Av den opinionsundersökning som presenterades i gårdagens Aftonbladet, får man lätt intrycket att Stefan Löfven har rivstartat med ett helt batteri av publikfriande åtgärder; på fyra av fem sakområden – sysselsättning, omsorg, skola och miljö – vinner Socialdemokraterna förtroendekampen mot Moderaterna. Att S på så kort tid övertagit förstaplatsen som mest förtroendeingivande när det gäller jobben och förmågan att bekämpa arbetslösheten, är minst lika uppseendeväckande som partiets snabba uppgång i opinionen. Uppseendeväckande – och behäftat med en del frågetecken. För vad döljer sig bakom de fina siffrorna?

I den mån Stefan Löfven lämnat konkreta utfästelser, har beskeden legat nära det som tidigare var Håkan Juholt och Mona Sahlins politik: utbildning, samverkan mellan stat och näringsliv, små försiktiga steg i den ekonomiska politiken. Visst finns också skillnader, jämfört med Juholt har Löfven varit betydligt mer återhållsam med de ideologiska rallarsvingarna.

Socialdemokraterna går med Stefan Löfven fram som en duglig och samkörd partiapparat, fylld av formell kompetens. Och kanske räcker det, särskilt som regeringen Reinfeldt uppvisar så tydliga trötthetstecken. Med borgerligheten behöver vi inte hoppas, det blir inte mer spännande än huruvida Anders Borg tänker försöka baxa igenom ytterligare ett jobbskatteavdrag i riksdagen.

Kanske kommer Socialdemokraterna att vinna valet 2014 tack vare att man framstår som det mest regeringsdugliga alternativet; man justerar några skattesatser i finansplanen, gör ett antal tillägg, men lämnar i allt väsentligt de djupa spåren efter 20 år med många och misslyckade marknadsexperiment utan åtgärd.

I stället för att likt Moderaterna 2006 marknadsföra sig som lite bättre socialdemokrater, bör Stefan Löfven söka att fylla det tomrum som breder ut sig i samhället, och som efterlämnar en känsla av att politiken inte längre förmår att styra utvecklingen efter demokratins principer. Det handlar om att vi har förlorat kontrollen över skolan, om privata aktörer som belastar skattebetalarna med saltade fakturor utan att leverera enligt förväntan, om att vård efter plånbok börjar tränga undan den tidigare behovsprincipen.

Bristerna finns där för alla att se. Stefan Löfven har garanterat sett dem. Och till skillnad mot sina företrädare har han en ypperlig möjlighet att presentera lösningar som tydliggör de politiska skillnaderna. Eftersom folk faktiskt lyssnar på honom.