Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Försvaret ska inte utforma förvarspolitiken

I DN 13 oktober försöker lektorn vid Försvarshögskolan Robert Egnell bestämma villkoren för Sveriges sorti ur Afghanistankriget genom att självsvåldigt definiera problemet som strategiskt och därmed göra det till en militär fråga.

Annons

Förre kabinettssekreteraren, biståndsministern och FN-ambassadören Pierre Schori avrådde redan för nio år sedan från att Sverige skulle skicka soldater till Afghanistan. Han presenterar i sin senaste bok "Vägen ut ur Afghanistan" (Leopard förlag) en genomgång av historiken – från Sovjets invasion till dagens krig där. Schori menar att inget av Nato-länderna i Isaf-styrkan förmått dra adekvata slutsatser av tidigare invasioner och ockupationer.

Schoris tyngsta kritik mot Sveriges engagemang bland Nato-länderna är den seglivade myten att de svenska soldaterna är i Afghanistan på FN-uppdrag med innebörden att införa västerländsk demokrati med militärt tvång. Sverige är inte inbjudet av FN utan av Nato påpekar han. FN har överlåtit kriget till USA/Nato och därmed frånhänt sig varje form av inflytande över hur det förs. Stora summor årligen slussas också via privata säkerhetsföretag som därmed står utanför FN:s insyn och kontroll. Mönstret känns igen från tidigare krig i Asien och Syd- och Mellanamerika där USA deltagit.

Personer med insyn har länge känt till att på Afghanskt område finns begärliga naturrikedomar till oerhörda värden. I somras preciserades dessa och påbörjades försäljning av koncessioner. Utvinningen fordrar emellertid militär kontroll över såväl Afghanistan som kommunikationerna i hela gränsområdet. Det är emellertid inte Sveriges uppgift att stödja USA: s ekonomiska och strategiska strävanden med truppinsatser. Något sådant beslut har Sveriges riksdag aldrig fattat.

Under andra världskriget och senare under kalla kriget hade Sverige ett omfattande dolt samarbete med krigförande och därefter Nato i underrättelsefrågor och logistik. Grunden lades av frivilliga äventyrare verksamma i Finland och Baltikum under mellankrigstiden. Flertalet politiker var aningslösa och saknade inflytande. Vi bör dra lärdom av detta och låta bli att upprepa dåvarande operativa chansningar i det fördolda.

I dagarna har massmedier återigen redovisat hur amerikanska soldater dödat civila för nöjes skull och samlat avskurna fingrar från offren som souvenirer. Liknande har skett förr på krigsskådeplatser där USA deltagit. Det är i allra högsta grad en politisk fråga även i Sverige eftersom vårt val av militära bundsförvanter påverkar vårt internationella anseende.

Vi ska inte med en dag i onödan förlänga en truppinsats som flertalet experter anser vara omöjlig att lyckas med och som i sig hotar Sveriges säkerhetspolitiska intressen i den muslimska världen.

Vägen ut ur Afghanistan måste huvudsakligen grunda sig på våra politiska överväganden men ske utifrån militär sakkunskap när det gäller det praktiska genomförandet - inte i motsatt tågordning. Försvarsmakten har inte bemyndigande att utforma Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Den beslutas i riksdagen.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel