Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förstatligande ett stickspår i debatten

Annons

Kommunaliseringen av skolan innebar för lärarkåren som redan var kommunalt anställd, att även lönerna som tidigare skötts av staten blev en kommunal fråga. Samtidigt avskaffades den mäktiga Skolöverstyrelsen som tidigare detaljstyrt skolan på ett sätt som inte minst sossarna trodde stred mot vad medborgarna önskade sig.
Det är möjligt att man hade rätt i det. Men mycket blev fel när skolan kommunaliserades. En sak var den stora konflikt med lärarkåren som föranleddes av reformen.
En annan sak var den stora ekonomiska kris som gjorde skolan – och inte bara skolan – till en budgetregulator.
Men det största felet var att de borgerliga, som tog över strax efter reformens genomförande 1990, snabbt tog bort de regelverk som skulle behålla viss statlig kontroll över den helt kommunaliserade skolan.
I nyliberal anda togs hela regelverket bort. Valfriheten skulle lösa problemen. Vägen dit var fritt skolval och friskolor. Detta har visat sig vara en stor illusion som drivit upp kostnader samtidigt som skolresultaten sjunkit.
På det viset ger jag sossarnas Ibrahim Baylan rätt när han talar om utredningen om kommunaliseringen som ett beställningsverk av regeringen.
Sant är att utredarna även diskuterar begreppet likvärdighet som fått ersätta det tidigare använda ordet jämlikhet. Man konstaterar: ”Staten har ett regelverk som ska garantera att alla skolor är bra. I praktiken fungerar inte detta alltid. Något hårdraget kan sägas att statens budskap i praktiken innebär att det är föräldrarnas eller elevernas eget ansvar att välja en bra skola.” Tyvärr göms sen detta resonemang undan i diskussionen om kommunaliseringen.
Jag har haft barn i båda skoltyperna. Jag kan konstatera att medan vi föräldrar på 80-talet gick gemensamt på föräldramöten och ställde krav på förbättringar, så har många på 2000-talet valt att flytta till friskolor. Ju högre skolpeng kommunen erbjöd för elevernas skull, desto dyrare blev det eftersom det därtill lockade friskoleföretagen.
Resultatet är många dyra skollokaler och en skola där man skiktar barn efter ursprung som vi inte sett i landet tidigare, utom möjligen i storstadsområden där bostadssegregationen redan tidigare var stor.
Denna segregation och bristande likvärdighet sänker skolresultaten sen dess.
Vem vågar då peka ut en väg tillbaka? Det fria skolvalet och friskolorna är större problem än kommunaliseringen. Vem tar ansvar när föräldrar väljer skola för att där går för många invandrarbarn? När inte ens sossarna vågar vara tydligt emot vinstuttag i skolan är det lätt att vara pessimist. Man får stödja det som går i rätt riktning, som sossarnas krav på personaltäthet. Men det är lång väg tillbaka till en bra skola. Svante Säwén
Ett beställningsverk av Utbildningsminister Jan Björklund (FP) säger sossarnas Ibrahim Baylan om Leif Lewins utredning om skolans kommunalisering. Sant är i alla fall att utredningen sysslat med en fråga som missar det stora problemet: den bristande likvärdigheten i svensk skola, som slår så hårt mot skolresultaten.

Svante Säwén