Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Förlorarna i utbildningssystemet

I fredags kom antagningsbeskeden till höstens utbildningar på högskola och universitet. Många gläds säkert åt att få studera. Många har kommit in på sin drömutbildning.

Annons

Men även om antalet antagna är många så är den stora massan som besviket får vänta till nästa år, eller nöja sig med sitt sjundehandsval, också stor. Till hösten är det nämligen återigen fler sökande till högre utbildning än vad det finns utbildningsplatser.

Vi har sett trenden i flera år nu. Allt fler söker sig till högre utbildning. Det är i grunden positivt. Både individer och samhället tjänar på en hög kunskapsnivå. Särskilt i en tid som nu, med fortsatt hög arbetslöshet framför allt bland unga, är det viktigt att det finns en närhet till utbildning. Utbildning ger människor en chans att sadla om och hitta nya vägar in i arbetslivet. Dessutom är det fullt rimligt att söktrycket till högre utbildning ökar när många går utan jobb.

Därför är det rent ut sagt bedrövligt att regeringen, i stället för att se nuläget som en chans att satsa på utbildning, väljer att skära ner på anslagen till högre utbildning. Sedan 2010 har antalet utbildningsplatser blivit nästan 20 000 färre. Särskilt hårt slår nedskärningarna mot mindre högskolor och universitet i mindre städer. Mittuniversitetet hade till exempel 31 000 sökanden till höstens utbildningar. Utbudet av kurser är dock en fjärdedel mindre än förra året. När de mindre universiteten urholkas tvingas många flytta till större städer för att studera, vilket givetvis sätter käppar i hjulet för dem som av olika skäl vill bo kvar.

Som om det inte räckte att antalet utbildningsplatser är färre har det dessutom blivit svårare att studera de senaste åren. För dem som inte känner att de har en stabil ekonomi i grunden är steget till att ta studielån stort. Och ännu större blev det efter att studielånen höjdes och avskrivningen av lånen vid 65 års ålder avskaffades.

Risken med att denna typ av utbildningspolitik får fortsätta är att vi återigen befinner oss i ett läge där högre utbildning är förunnat dem som har ekonomiska och sociala möjligheter att studera. Dem som kommer från hem med studietradition, som är beredda att flytta till en större studentstad och som har råd att belåna sig. Resten är förlorare när kunskapssamhället Sverige känns allt mer avlägset.