Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förhandlingar är det som krävs

Annons

I går skadades ytterligare två svenska soldater svårt i Afghanistan. Den sjätte svensken (en i norsk uniform) dog i lördags. Nu kommer från Svenska Dagbladet (obund M) kraven på ”nationell samling”. Det ska vara lite suspekt att ifrågasätta om militära insatser är det Sverige bäst kan bidra med i Afghanistan.

Det görs i ett läge där kriget pågått längre än Vietnamkriget, i ett läge där vi vet att allvarligt menade förhandlingar förs under saudiarabisk medling mellan USA och regeringen Karzai å ena sidan och moderata talibaner å den andra, där ett resultat förutsätter att de senare avsvär sig all kontakt med Al Qaida-inspirerade grupper. Nyligen avslöjades att mullah Omars närmaste man, Abdul Ghani Baradar, som i vintras fängslades av USA, nu släppts och väntas företräda talibanerna i förhandlingarna.

Det sker i ett läge där president Obama genom militär offensiv och stora amerikanska truppförstärkningar försökt att skapa sig både ett förhandlingsläge och en möjlighet att påbörja det utlovade trupptillbakadragandet redan i sommar. Till detta ska läggas att FN:s Kabulkonferens, utan att spika en tidtabell för militärt tillbakadragande, talar om 2014 som det år då afghanska säkerhetsstyrkor ska ansvara för säkerheten i landet.

I den svenska debatten råder nästan samsyn om att talibaner bara är galna mördare och därtill kvinnoförtryckare. Samtidigt är det ingen hemlighet att de problem som den svenska styrkan mött sen i somras, då en ny offensivare hållning intogs, förs just i pashtunska områden. Den afghanska majoritetsgruppen ser sig i stället som motståndsmän i kamp mot utländsk ockupation. Det är ett krig vi inte bör understödja. Vårt humanitära bistånd försvåras till och med när det sammanblandas med militär ockupation. Det behövs nu en tidtabell för det återtåg, också för svenska trupper, som måste bli resultat av de förhandlingar som förtjänar vårt stöd.

Annons