Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Författarkväll med föreningen Norden

Annons

Föreningen Norden har tillsammans med Östersunds bibliotek ordnat en författarkväll den 24 mars med Birger Ekerlid, känd för flera böcker med lokal anknytning.

Östersundsavdelningen har under en tid arbetat med frågor om nordiska språk, minoritetsspråk och minoriteternas ställning i Sverige och Norden. Det blev därför lämpligt att bjuda in Birger Ekerlid för att prata om Tvångsförflyttningar i ett Nordiskt perspektiv.

Det finns tre teman i detta norrländska ämne:

Den nordsamiska dislokationen cirka 1852 – 1940, av Ekerlid karaktäriserad som en av de mörkaste fläckarna i vår tids historia.

Vattenkraftsutbyggnaden.

Gruvetableringar och gruvkris.

Ordet dislokation innebär ett försvårande av att förstå det bakomliggandet skeendet – ett myndighetsbeslut om förflyttning av människor mot deras vilja över ett stort avstånd till en trakt med annat språk och annat sätt att bedriva renskötsel, om än tillhörigt samma nationella samiska minoritet. Samerna har under århundraden rört sig fritt över nationsgränserna på Nordkalotten. Gränsstängningarna avlöste varandra med början cirka 1850 och blev total genom Unionsupplösningen med Norge 1905. Visst – det förhandlades fram Renbeteskonventioner den ena efter den andra men ingen har gett samerna tillbaka rättigheterna från Lappkodicillen år 1751.

Birger Ekerlid berättade om de 275 familjerna som kom från norska Kautokeino till svenska Karesuando 1852 med sina renar. Betet räckte inte till och det rådde stor nöd. Så småningom kom svenska statens planer om förflyttning till de södra delarna av fjällkedjan, till platser som Frostviken och Vaplans sameby i Tärnafjällen. Totalt räknar man med att 400 samer lämnade Karesuando och som efter år av flyttning kom till redan befintliga samiska bosättningar med cirka 1000 personer. Det vi med ett modernt ord kallar integrering tog vid. Olika språk och olika sätt att bedriva renskötsel var försvårande omständigheter liksom en statsmakt och tidsanda som såg ner på samerna.

Samtidigt fanns en rörelse bland samerna att organisera sig över nationsgränserna för att tillvarata de egna intressena. I Trondheim hölls 1917 ett första samnordiskt möte den 6 februari. Betydelsen av detta första möte uttrycks i att dagen nu firas som den samiska nationaldagen.

Väl etablerade i de nya bosättningarna kom vattenkraftsutbyggnaden och planer på nya gruvor med återigen upprivande strider. Ekerlid skildrar tidens framfart i sydvästra Tärnabyfjällen med stor inlevelse. Det här var hans barndoms sommarland under 60-talet med långa vistelser hos morföräldrarna. Det är nu ett landskap förött av vattenmagasin och av hotande gruva med dagbrott stort som Stockholm med omnejd.

Birger Ekerlid är väl insatt i sitt ämne vilket framgår inte minst av trilogin Fattiga som de voro, Separatorn och De tvångsförflyttade. Bibliotekets hörsal var fylld till sista plats. Få personer lämnade salen oberörda efter den knappa timmens föredrag.

Kerstin Larsson