Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föreningsliv: Svensk flyghistorisk förening

Annons

Torsten "Nocke" Nordkvist öppnade vårt aprilmöte och meddelade att Per Björkqvist, med rötterna i Östersund, har tilldelats Söderbergplakett nr 47 vid Svensk flyghistorisk förenings årsmöte. Pers pappa, Hasse, har fått motsvarande utmärkelse år 1996.

Kvällens föredragshållare Lennart Andersson hälsades välkommen för att berätta om "Spaningsflyget under kalla kriget".

Lennart inledde med att nämna att han är född och uppväxt i Östbyn, Rissna, men bor numera i Uppsala. Hans flygintresse väcktes tidigt genom flygplanskort, som hans pappa som gjorde militärtjänstgöring i luftvärnet, kom hem med omkring 1958. Lågtflygande J 29:or Flygande Tunnan satte också sina spår. Lennart är intresserad av historia och har specialiserat sig på hembygden och flyget.

När det gäller hembygden så har Lennart dels kartlagt alla som någonsin bott i Östbyn sedan mitten av 1700-talet samt skrivit ett häfte om byns historia, dels varit redaktör, förläggare och medförfattare till en bok om Rissnabygden.

Lennart Anderssons intresse för det militära flyget har medfört omfattande studier av militära dokument, såväl hemliga som kvalificerat hemliga. Detta har hittills lett till tre böcker: "ÖB:s klubba" som handlar om attackflyget, "Fienden i öster" om jaktflyget och nu senast "Flygvapnets spaningsflyg".

Det kalla kriget kan definieras som åren 1947-1990. Åren efter det andra världskriget utgjorde Sovjetunionen det militära hotet mot Sverige. Västvärlden hade då mycket lite information om Östs militära förmågor. Det var en annorlunda tid. Sverige byggde då upp ett Flygvapen som blev världens 4:e eller 5:e i storlek! Lennart berättade om topphemliga spaningsflygningar, riktade mot Sovjet vilka utfördes med flygplantyperna J 26 Mustang, S 31 Spitfire och till och med B3 Junkers Ju 86. Ibland in över sovjetiskt territorium. Hemligt samarbete med USA och Storbritannien förekom.

Vi fick tillgång till viss utrustning, till en början kameror, senare radar och signalspaningsmateriel. I gengäld utlämnades vissa spaningsresultat. Våra politiker var inte alltid till fullo informerade. Lennart gick igenom spaningsflygets utveckling fram till våra dagar. Han nämnde säkert ett tiotal olika flygplanstyper ända fram till JAS 39. Han visade tidigare hemliga kartor över spaningsområden långt in på östsidan av Östersjön. Ofta var det Svenska flygvapnet som kunde ta de första bilderna på nykonstruerade sovjetiska krigsflygplan och krigsfartyg som opererade över/i Östersjön.

Syftet med spaningsflyget var att erhålla förvarning för vårt beredskapsförsvar. Mobilisering skulle kunna ske snabbt, och därigenom vara krigsavhållande för angriparen. Under en stor del av det kalla kriget hade vi kring tusen krigsflygplan. Vi skulle försvara hela landet. För en tid sedan läste vi att Sveriges överbefälhavare anser att vi nu kan försvara oss mot ett begränsat angrepp under en veckas tid.

Lennart avslutade sin presentation med att erinra om att hotet om ett tredje världskrig, alternativt ett separat anfall mot Sverige, upplevdes som mycket starkt. Vi kom aldrig i strid med några sovjetiska MiG-plan, men antalet omkomna i haverier kan kanske ses som ett bevis på allvaret. Sammanlagt finns ungefär 960 namn på en minnesvägg i ämbetsbyggnaden "Tre Vapen" i Stockholm. Över 560 av dem omkom i haverier under kalla kriget.

Bengt Landervik