Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Föreningsliv: PRO Leva Livet

Återigen möttes vi, några färdigvuxna, vandringsbenägna frisksportare, till en gemensam vandringstur. Vi var tio personer, som gott och väl kunde ana en mindre kylig årstid än under de senaste paret månader, i den friska, men skonsamt milda luften. Ändå befann vi oss på februaris allra mittersta söndag.

Solen gjorde också sitt bästa att ytterligare förgylla vår långpromenad. Snötäcket låg, som vi vant oss vid den här vintern, imponerande tjockt på åkrar och ängar. Två hundar, Daisy, en tollarfröken och Majken, dvärgschnauzerdamen, gjorde vårt sällskap den äran att eskortera oss.

Bo Lindbergh hade återigen tagit på sig att vara vår samlande faktor. Vi utgick från Odenhallen och rörde oss utefter de vita gångvägarna mot Minnesgärde. Ingen av oss kände sig tveksam att passera igenom de olika gångtunnlarna. Den första var ändå både lång, låg och smal. Den andra hade däremot desto mäktigare höjd och den tredje var av en helt vanlig sort.

När vi så kom fram till Minnesgärde, kände vi oss extra motiverade att belöna oss med fikapausen. Gertrud hade dessutom uppmärksammat den viktiga Alla hjärtans dag, och bjöd på geléhjärtan.

Emellanåt kunde vi begripa, att vi befann oss utefter S:t Olavsleden. På en ledtavla kunde vi läsa att Odensala härrör från det fornnordiska gudanamnet Oden och sal, detsamma som ett stort rum. Under medeltiden var Odensala en stor by. Vid Tavelbacken fanns under den katolska tiden ett kors, där pilgrimerna vilade. Här fanns enligt fornlämningar bebyggelse redan i förhistorisk tid. Ett gravfält från yngre järnåldern består av nio gravhögar. I Odensalakärret längs leden finns bland annat ett flertal arter orkidéer, som vi får förvänta oss under sommarens fägring.

När vi så småningom återvände till utgångspunkten hade vi lite olika synpunkter på hur långt vi gått, men troligen blev det cirka 8 km. Bosse fick våra synpunkter på, och konstaterade, att det kanske blir lagom att nästa vandring sker söndagen i mitten av mars. Kanhända runt området Badhusparken – stigen över isen till Frösön och åter mot Badhusparken.

Dagens vandring blev som vanligt både skön och med trevligt kamratskap att glädjas åt, i dessa vanligtvis avhållsamma tider.

Carin Brobacke

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Länstidningen Östersund Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel