Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Föreningsliv: PRO Leva livet

Annons

Den sista onsdagen i september var det dags för höstens första trivselmöte i ESF-kyrkans lokaler på Södra Gröngatan 43 A. Många mötte upp. Däribland Inga-Lill Persson, som välkomnades lite extra av ordförande Marianne Stålberg. Hon gästade PRO Leva livet för första gången och är dessutom den 350:e medlemmen.

Gertrud Nygren informerade om kommunens servicetjänster, för de som är över 80 år. Man kan få hjälp upp till 8 timmar/månad (vardagar kl.8.00-17.00) utan att behöva träffa en biståndshandläggare. Man bestämmer själv vad man vill ha hjälp med. Gå in på kommunens hemsida och läs mer.

Ulla Englsperger, pensionerad lärare och författare, började berätta lite om sig själv. Uppväxt i Boden på 40- och 50-talen men är bosatt i Jämtland sen 1966. Numera i Torvalla. Hon debuterade med ”Vem har sagt att man ska ha roligt”, som är en självbiografi.

Ulla började släktforska på 90-talet. Det hade alltid funnits hemligheter i familjen, och nu upptäckte hon, att hon har band till Finland. ”Har man inte folk tar man finnar”, inspirerades av mormorsmor.

Boken handlar om Anna och är skriven i jagform och som roman. Året är 1882. Anna har en dröm om en bättre framtid med bland annat en egen brödbod och lämnar därför sitt hem i Tornedalen som 17-åring. En av de få saker som hon tar med sig, är en brödkavel.

Anna kom till Haparanda, där hon gick runt och försökte hitta ett arbete, men upptäckte snart att man ofta krävde att hon skulle kunna svenska. Här träffade hon smeden Abram, som skulle bli hennes man. Det blir inte ett lätt liv för Anna. Hon ser fram mot Abrams första lön på sågen, men det blir en stor besvikelse, när han bara plockar fram några kuponger. De kan dessutom bara användas i sågverkspatronens egen affär. Förutom bristen på pengar, så har hon och mannen helt olika uppfattningar om det mesta. När så arbetstillfällena blir färre och färre, så flyttar de till Malmberget, där man hade börjat bryta malm.

1884 föddes Ullas mormor.

Ulla läser här och där ur sin bok och gör oss nyfikna på fortsättningen. Några köper boken.

Reminders orkester tog vid. Spelade många härliga låtar från 50- och 60-talen. Påminner oss om ”10 i topp”, då alla låtar tog runt 2,5 minuter. Vi fick bland annat lyssna till Ray Charles, I can´t stop loving you och Du är det finaste jag vet, som Björn Afzelius har skrivit. Några band var nästan helt uteslutande instrumentala, som till exempel The Shadows och The Spotnicks.

Nu fick vi minnas vår ungdom tillsammans med orkestern, som lät sångare Lars-Erik Gunnervall vila stämbanden en stund. De avslutade med Louis Armstrongs What a wonderful world. Vad kunde passa bättre en sån vacker höstdag, som denna – solsken, träd i gult, orange och grönt och rönnar fulla av röda klasar.

Trivselmötet avslutades med en kopp kaffe/te, en mycket god smörgås och mycket prat. Det är roligt att träffas.

Kerstin Andersson

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Länstidningen Östersund Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Länstidningen Östersund Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel