Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föreningsliv: Myssjö-Ovikens hembygdsförening

Annons

– Just här stod ett av de sista stora fältslagen på jämtländsk mark, säger arkeolog Anders Hansson till en ivrigt lyssnande folksamling innanför kyrkmuren i Oviken. Han berättar om sextonhundratalets många krig mellan svenska och norsk-danska härar, strider som fortsatte även sedan Jämtland blivit svenskt 1645. Så sent som 1677 sipprade soldaters blod ner genom grästorven utanför kyrkan.

När Svenska kyrkan i Oviken och Myssjö-Ovikens hembygdsförening i söndags samarbetade om ett historiskt evenemang i och runt kyrkan lockades många besökare. Prästen Gunilla Jansson förde gudstjänstdeltagarna tillbaka till 1685. Det skedde med gammeldags byavis bänkindelning i kyrkan och med mans- och kvinnfolkssida, särskild bänk för pigor och drängar och för gravida kvinnor. Och det skedde också med gamla texter och ordvändningar, och med psalmer som funnits med i vår psalmbok sedan den tiden.

Efter kjörschekaffe i hembygdsgården berättade Anders Hansson, arkeolog på Jamtli, om vilken betydelse Oviken hade som ett kyrkligt maktcentrum redan på medeltiden. Här placerades också Gustav Vasas handgångne man, landsprosten Erik Andersson för att genomföra reformationen i Jämtland och Härjedalen. Området runt kyrkan förändrades under 16- och 1700-talen.

Anders visade på kullen strax bakom hembygdsgården, som han menade mycket väl kan dölja rester av den gamla prästgården. Och så var det det där med alla krig, det är svårt att i dagens fredliga oviksbygd förstå hur påtagligt och nära det blodiga kriget var då, när människorna samlades till gudstjänst 1685.

Lisa Hansson

Karin Jirdén

Annons