Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Föreningsliv: Med STF till Blomsterstigen

Annons

Den 5 juli begav sig 13 medlemmar från östersundsgruppen av Svenska Turistföreningen till Storlien för att gå i doktor Ernst Westerlunds fotspår. De flesta åkte med Norrtåget, de övriga med bil.

Vi gick den drygt 6 km långa "bänk- och blomstertriangeln" upp på Skurdalshöjden i lagom soligt väder. Det blåste en varm bris och matsäcken förtärdes i första vindskyddet, där man samtidigt kan njuta av utsikten över dalen och Snasahögarna. Några lade ner en sten på Ernstkumlet. Doktorn menade att man även kunde lägga ifrån sig sina "bördor".

på 1890-talet planlades vägarna och stigarna av överingenjör Danielsson från Östersund. Han lät bygga spänger, broar, paviljonger och framför allt lades plattor ut den första biten till toppen. Vilsofforna med sina namn och doktorns ord blev viktiga vägmärken i hans ordinerande av mål för vandringen. Man skulle inte stiga för fort, utan kroppen skulle sakta vänja sig vid höjden. I dag är det även många barn som stannar och läser orden på bänkarna eller vad som står på blomsterskyltarna.

Fjällsipporna lyste och vajade vid vårt besök, medan ljungen verkade ha tagit stryk av för lite snö i vintras. Fyra gruppmedlemmar fortsatte från Vindarnas tempel, som toppen heter efter 1934, via den mystiska Stenen i Grönan dal till Skurdalsporten. De såg hällristningarna med pilgrimskorsen, vilka antagligen de olika munkordnarnas medlemmar ristat in på sin väg till Nidaros.

Utsikten på vägen tillbaka var härlig. Åreskutan och Sylmassivet syntes bra.

Efter mat på Flamman fanns tid för fria aktiviteter. Viltboden lockade och undertecknad fick ett skönt dopp i Sandtjärn. Efter en livgivande dag förde oss sedan tåget genom det vackra landskapet - hemåt igen.

Text och bild: Anniken Karell-Håkasson