Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Föreningsliv: Mariagillet

Annons

För första gången samordnade Mariagillet gemensamt med Åre församling en pilgrimsvandring längs den vackra Karl Johansvägen och S:t Olavsleden.

Redan tidigt på söndag morgon den 7 september samlades vi som deltog, vid busstorget i Östersund. Vi samåkte med bil vidare mot Åre gamla kyrka. Där anslöt sig fler och vi blev till slut en grupp på närmare 25 deltagare som fortsatte mot Skalstugan, vilket var startpunkten för dagens vandring. Slutmålet var Ådalsvollen i Norge.

Phär Karpas, komminister i Åre församling var vår vandringsledare för dagen. Han inledde med att berätta om kung Karl Johan som var missnöjd med vägen mot Norge, den var näst intill oframkomlig. Han beordrade att den skulle upprustas och vägen har därefter kallats Karl Johansvägen.

En drygt 12 kilometer lång lättgången vandring hade vi nu framför oss. Phär gav sin välsignelse innan vi traskade iväg. Den vackra fjällbjörksallén omslöt oss och det fanns svamp i massor. Den frestade några av oss som är svampentusiaster, men vi fick stränga order av Phär att strunta i den frestelsen och vi rättade in oss.

Längs den totalt fem mil långa Karl Johansvägen, finns 24 stenvalvsbroar. Vi passerade några av dessa broar. De byggdes i samband med vägbygget under mitten av 1800-talet, vilket nämnts tidigare. Broarna står kvar som ett minne från äldre tiders byggnadskonst.

Björkallén började glesa ut och vi nådde så det första vindskyddet. Här stannade vi för en fikarast och andakt. Solen värmde oss och vi hade fjällvärldens underbara milsvida utsikt att vila ögonen på. I fjällbäckarnas klara vatten kunde vi också fylla på våra dryckesflaskor.

Innan vi bröt upp för att fortsätta vår vandring under tystnad, gav Phär oss en tänkvärd anekdot att ta med oss. Brasse Brännström myntade från Fem myror är fler än fyra elefanter: "Här är där man är. Där är där man inte är. Här har man alltid med sig."

Med det nuet i fokus fortsatte vi mot gränsen och det gulmålade riksröset. Det blev också vårt nästa stopp. Solen gassade, vi blev tvungna att plocka av oss lite kläder och dricka mycket.

För exakt två år sedan, i september 2012, nådde Mariagillet målet som var norska gränsen vid Skalstugan. Då hade Sven Selander och Lena Magnusson märkt 28 mil pilgrimsled, hela sträckan som går genom Jämtland. Det blev en höjdpunkt och Phär var med oss liksom nu, vid det stora tillfället.

Vi fortsatte vidare och nu började vi nå upp mot kalfjället på den norska sidan. Det var väldigt många cyklister ute längs leden, familjer med barn som trampade på och det plingade till när de ville passera oss. Det var både svenskar och norrmän ute. Alla hejade glatt. Vi kom så småningom fram till sista stoppet för dagen, vindskyddet vid Kvilbekken. Här var det gott om plats och pausen blev lång. Phär fortsatte andakten, kantorn spelade på sin flöjt och vi sjöng några vackra psalmer. Vi bröt så småningom upp igen och travade ganska raskt på mot vårt slutmål, det började kännas att vi hade dryga milen i benen. Vi hörde bilar på avstånd och klangen från fårens pinglor. Äntligen nådde vi Ådalsvollen. En alldeles underbart härlig vandringsdag var slut. Lena och Phär tackade alla deltagarna och hoppades på ett återseende.

Lena Magnusson, Mariagillet