Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

För trött för ett Pisaprov

Annons

Efter DN:s granskning i veckan är kanske Pisaundersökningen på väg att mista en del av sin upphöjda ställning som kvalitetsmått i skolan. Det är hög tid i så fall. Det har funnits kritiker som ifrågasatt om undersökningen verkligen mäter det den sägs mäta, nämligen hur väl skolan lyckats rusta dagens 15-åringar för framtiden. Men kritiken har vägt lätt. Skolpolitiker i allmänhet och skolminister Jan Björklund (FP) i synnerhet har fortsatt föreslå den ena ogrundade panikåtgärden efter den andra, med hänvisning till Sveriges sjunkande resultat i Pisaundersökningen.

Vad visar då DN:s granskning? Den visar att många elever som har presterat toppresultat på nationella prov har gjort halvdana Pisaprov. Skolor med många högpresterande elever har gjort uselt ifrån sig i Pisa. Den visar dessutom att Pisa skrevs under samma period som eleverna var utsatta för ett stim av 12 nationella delprov. De var helt enkelt "provtrötta". Men den kanske viktigaste upptäckten är att eleverna vittnar om en bristande motivation. Ett stort antal elever som DN intervjuat har förklarat att de inte kände sig motiverade. Varför? För att provet är anonymt. Ingen får reda på resultatet, inte ens skolan. Men framför allt för att det inte är betygsgrundande. Många lärare har dessutom spätt på känslan av att provet är oviktigt genom att säga åt eleverna att ta det lugnt. "Ni behöver inte ta det så seriöst, det påverkar inte er".

Den svenska skolan är inte problemfri. Klyftorna som det fria skolvalet och friskolereformen har åstadkommit är svåra att minska. Men att svenska elever skulle ligga så illa till kunskapsmässigt som Pisa antyder är det allt fler som ifrågasätter. En del av kritiken går ut på att Pisa mäter redan föråldrade kunskaper i en snabbt föränderlig, globaliserad och digital värld. Andra har hävdat att resultatet kan ha blivit missvisande därför att svenska skolungdomar inte tycker det är lönt att anstränga sig om det inte gynnar dem själva. "Får vi betyg på det här? Inte. Varför ska vi då göra det?" DN:s granskning ger stöd för den teorin.

När provtrötta 15-åringar tar emot ännu ett prov kan förstås den ambitiöse läraren förklara för dem att resultatet har betydelse för deras egna barns skola i framtiden - och sedan utveckla hur det hela hänger ihop. Men tiden skulle antagligen inte räcka till.