Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För tjock för ett jobb?

Annons

Var fjärde arbetssökande kodas som funktionshindrad av Arbetsförmedlingen. Bakom stämpeln döljer sig inte bara verkliga fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, utan också – lyssna nu – "ovanligt utseende, kraftig övervikt, dålig hygien och piercing".

Exemplen kommer från en rapport gjord av forskare vid Linköpings och Göteborgs universitet. De har intervjuat handläggare på Arbetsförmedlingen som arbetar med just kodning av funktionshinder. Tjänstemännen konstaterar att många som idag bedöms som funktionshindrade aldrig skulle ha fått den stämpeln för 20 år sedan.

Ökningen är explosiv. 1992 kodades var tionde arbetssökande som funktionshindrad. Förra året fick var fjärde samma stämpel.

En av underkategorierna kallas "socialmedicinska funktionshinder". Här döljer sig bland annat missbruk och kriminalitet, men även övervikt och avvikande utseende.

Koden har blivit ett slags "restkategori för människor … som av olika skäl inte lever upp till kraven på social kompetens och flexibilitet", skriver forskarna.

Det finns många förklaringar till att utrymmet för avvikelser på arbetsmarknaden har krympt. Ökade vinstkrav från aktieägare har lett till en konstant jakt på effektiviseringar. En hög arbetslöshet har gjort konkurrensen om jobben hård.

"Man har inte råd med de där som inte presterar, som går på halvfart och är lite halvmysko", som en arbetspsykolog uttrycker det.

"Det krävs inte mycket tafflighet för att man inte ska vara gångbar på arbetsmarknaden i dag".

Det kanske mest uppseendeväckande i rapporten är att funktionshinderkodningen har blivit ett sätt för arbetsförmedlarna att kunna erbjuda någon hjälp överhuvudtaget. En "vanlig" arbetssökande kan få en coach och hjälp med att skriva ett CV. Inte mycket mer. En funktionshindrad har möjlighet till lönebidrag och skyddade anställningar. För en långtidsarbetslös kan en generös kodning betyda all skillnad i världen.

Men även om syftet är gott så måste det vara något grundläggande fel på ett system där man stämplar människor som avvikare av administrativa skäl. Ett symptom på en havererad jobbpolitik, så stelbent att den kräver kreativa lösningar av dem som ska tillämpa den. En politik som är till för arbetsgivarna, inte de arbetslösa.

Arbetsförmedlarna i rapporten är överens om att deras jobb sker på arbetsgivarnas villkor idag, mycket mer än tidigare.

Så här säger en av dem som grubblar över det etiska i att stämpla originella människor som avvikare: "Om vi puttar bort alla som inte är mainstream, vad får vi kvar?... En liten grupp ja-sägare?"