Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För och emot vad det nu borde heta…

Det finns det som talar för, det finns det som talar emot.
Det finns de som talar för, det finns de som talar emot.

Annons

Det och de som talar har vind i seglen just nu – men för hur länge?

Det här handlar inte bara om Microsfts miljardsatsning på Kinect. Det handlar om Nintendo Wii:s marknadsledande vifta med en pinne-succé och om Sonys svar, den nyss släppta Playstation Move också.

Det handlar alltså om rörelsekänsliga kontroller, detta alldeles för långa och krångliga ord, som någon copy borde skapa ett nytt ord för.

Det är kanske för svårt att hitta en synonym som passar?

Så, är det alltså det här – spel utan handkontroller - vi vill ha?

”Ja!” säger de teknikvänliga framtidsbejakande optimister som försöker se runt nästa krök, nästa trend, och kanske bortom det.

De som inte är rädda för förändring, de som tror på utvecklingens överlägsna förmåga att göra allt bättre.

De frälsta i den nya rörelsekänsliga rörelsen, kanske.

”Nej!” säger en del traditionalister som förmodligen kan anklagas för att vara bakåtsträvare och, ja, jag tillhör den aningens trångsynta gruppen, det erkänner jag.

Vi tror helt enkelt att gamla handkontroller är bättre än det här nya viftandet med armar (som vi lite nedsättande kan prata om det).

Just nu talar det mesta för de och det som talar för.

Nintendo Wii är marknadsledande (usch och fy för detta ord!) och till och med Sony blev chockade över hur bra Playstation Move sålde när den släpptes för några veckor sedan.

Microsofts Kinect kommer också sälja som smör i solsken när den släpps nu, strax innan julrushen sätter igång på allvar.

Men sedan, när hajpen mattats, när vinden mojnar, när vi vill göra nåt nytt på förfester och partyn, vad händer då?

Ingen vet.

Det låter som en punchline, ett bra slut.

Vi kör så, va?

Ingen vet.