Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Folkfest och fängslanden

Annons

LT:s och Dagbladets ledarskribent Svante Säwén har rest med Palmecentret i Vitryssland, där ishockey-VM just nu pågår. Här kommer hans rapport:

Utåt sett syns i dag inget av diktaturen i Vitryssland. De regimkritiker jag träffade var nästan samfällt mot ishockey-VM, om inte annat av ekonomiska skäl. Men medborgarna i Minsk tycks uppskatta den folkfest ett stort mästerskap innebär. Jag tänker inte klandra dem för det.

Man skulle förstås önska att många vågade protestera mot det förebyggande fängslandet av ett 30-tal oppositionella, med syftet att förhindra varje protest under VM. Men det är inte lätt.

Det brutala nedslåendet av demonstrationerna efter det förfuskade presidentvalet i 19 december 2010, finns fortfarande i allas minne. Ännu sitter en av oppositionens presidentkandidater, Mikola Statkevitj, fängslad efter den händelsen.

I dag är det lätt att säga att det var felaktigt att ge Vitryssland värdskapet för VM. Det såg lite annorlunda ut när man fick det. Då försökte också EU att med mjuka åtgärder påverka diktaturen.

En del i oppositionen beskriver presidenten Alexander Lukasjenkos agerande under 20 år vid makten som en pendel som slår mellan hårda och mjuka åtgärder. Efter 2010 är det repression som gäller.

Vitryssland har en ekonomi som är helt beroende av Ryssland. Subventionerna därifrån stärker Lukasjenko i opinionen när levnadsstandarden kan hållas uppe.

Samtidigt skrämmer händelserna i Ukraina många. Det försvårar för oppositionen, för ingen vill se våld av den typen i sitt land.

Å andra sidan tycks den vitryska nationalismen vara av en annan fredligare sort – det handlar mer om att bevara ett kulturarv.

Men händelserna i Ukraina lär oroa även Lukasjenko. Inte heller han vet vad Ryssland gör till sist.         

Svante Säwén i Minsk