Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Folk skrattade – men jag lyckades till slut"

De sista VM-kvalmatcherna närmar sig. Österrike och Tyskland hemma i Friends Arena avgör om Sverige ska få chansen att ta sig till ännu ett mästerskapsslutspel.

Förbundskapten Erik Hamrén väljer, som alltid, att fokusera på möjligheterna. Det positiva. Plusfaktorerna.

– Läget är nästan detsamma som inför EM för ett par år sedan. Två matcher kvar – och vinner vi den första är vi klara för play off-spel, säger Hamrén med övertygelse i rösten.

Annons

Då, hösten 2011, väntade Finland borta och några dagar senare Holland hemma.

Ni minns väl?

Sverige slog Finland knappt, säkrade play off-spel, men fixade några dagar senare direktavancemang som bäst tvåa efter en bragdmatch mot Holland.

– Lite svårare att ta en direktplats den här gången, för vi räknar kanske inte med att Irland ska slå Tyskland, men vi har chansen och ska ta den, för att kvala vidare senare i höst.

Det finns liksom ingen tvekan. Får naturligtvis inte finnas något i den vägen heller.

Men det bästa med Erik Hamrén handlar just om energi, entusiasm och envishet.

Det är också så jag minns honom från vår gemensamma uppväxt i Ljusdal – med Älvvallen (och för all del bandyns Gamla IP) som frekventa mötesplatser.

Här såg vi våra barn- och ungdomsidoler spela matcher, som Örjan Modin och Torbjörn Ek. Och här möts vi igen för en exklusiv intervju.

– Ja, jag hann till och med spela matcher med "Tobbe" och några till från Ljusdalslaget som spelade elitfotboll (division II Norrland, näst högsta serien) i slutet av 1960-talet, minns Erik.

Det var då Lennart "Liston" Söderberg var spelande tränare och rubrikmakare för laget som fick smeknamnet "Järnkaminerna från norr".

Själv tog jag starkt intryck av Liston, som blev min första tränarfavorit.

– Nja, jag tänkte inte så mycket på just tränaren då, utan det var mer det där andra. Hela upplevelsen, säger Erik och fortsätter:

– Däremot glömmer jag aldrig Blagoja, som tränade LIF:s A-lag efter Liston och som också tränade oss fotbollskillar året runt. Inomhus i en tom industrilokal och utomhus här på Älvvallen, förstås.

– Träffade förresten Blagoja under min tid i Örgryte, då han hade någon släkting, barnbarn eller så, som skulle testa i något av ÖIS ungdomslag. Det var ett fint ögonblick.

Jodå, jag minns också makedoniern Blagoja Vucidolov från dåtidens Jugoslavien, där han hade spelat elitfotboll och även gjort någon landskamp.

Hans nötande av passningar och teknikövningar hette duga och förmodligen tog Erik Hamrén extra mycket intryck, för till den där envisheten kan läggas till en dimension av elegans när den ljuslockige innermittfältaren och ytterbacken spelade fotboll.

Och för er som inte vet kan berättas, att Erik Hamrén faktiskt spelade bland seniorer i Hälsinglands landskapslag som 17-åring. Så talang fanns.

– Men jag gick ju sönder. Där borta, inte långt från där längdhoppsgropen låg, strax utanför sidlinjen, säger Erik och pekar mot en punkt mitt emot läktaren.

– Vi tränade inför en seriefinal i hälsingefyran. Måste ha varit -75, för jag var 18 det året. Ett motlägg, en vridning och det knakade rejält i ena knät ...

Erik Hamrén opererades, fick sjukhussjukan, tillfrisknade och försökte sig på en comeback på fotbollsplanerna.

– De hittade inget i Hudik, där första operationen gjordes, men jag är ganska säker på att korsbandet var av redan då, för ett par år senare opererades jag på nytt, av hockeyläkaren Lennart Hovelius i Gävle, och då var det i alla fall trasigt.

Det hann bli en comeback till innan matchdojorna slängdes undan.

Under militärtjänstgöringen på LV5 i Sundsvall fick Hamrén från Ljusdal nya kompisar. I Stockvik, där det blev division III-spel ett par säsonger innan knäna på nytt började krångla.

"Stammaren" på LV5 hade kvar intresset och drivet och ledaregenskaperna, och efter att ha hjälpt till med GIF Sundsvalls damer och gått en första tränarkurs tog han 24 år ung hand om Njurunda IK:s division IV-lag, som åkte ur ...

Succén uteblev och efter ett halvårslångt uppehåll lockades Erik Hamrén över till IFK Sundsvalls juniorer sommaren 1982.

Året efter tränade han IFK:s juniorer till SM-guld, samtidigt som han assisterade Bosse Börjesson i IFK:s A-lag.

– Klart att guldet gav blodad tand, men jag hade fortfarande inga tankar på att bli tränare på elitnivå.

Efter ett par år till i IFK Sundsvall och huvudtränarskap -85 sökte han och kom in på fotbollslinjen vid GIH (Gymnastik och Idrottshögskolan).

Miljön var stimulerande och utmanande och Erik Hamrén deklarerade: "Jag ska bli allsvensk tränare!"

– Då skattade folk åt mig. Du från lilla Ljusdal, typ.

– Jag hade bestämt mig, men visste att man måste ha tur för att lyckas. Och nå framgångar med de lag man fick ta sig an.

För Erik Hamrén tog resan tio år. Sedan kom budet från Degerfors, där det förstås är en liten solskenshistoria i sig, att grannens fotbollsspelande lille pojke ytterligare 15-talet år senare skulle komma att bli uttagen i Hamréns landslag. Ola Toivonen var och är namnet ...

– Kanske hade det gått fortare om jag varit ett namn som aktiv. Utan en egen karriär som spelare att falla tillbaka på får man inget gratis.

– Känslan är att man blir ifrågasatt på ett annat sätt. Så har i alla fall jag upplevt det.

Men efter Degerfors, AIK och ÖIS kom en titel med Ålborg i Danmark, följt av ett norskt guld med Rosenborg innan Lars-Åke Lagrell och Svenska Fotbollförbundet kallade.

– Förbundskaptensjobbet är förstås det bästa och största jobb man som svensk fotbollstränare kan ha. Ändå funderade jag faktiskt en del innan jag tackade ja.

Jaha?

– Ja, men var det rätt läge? Sista mästerskapet under Lagerbäck blev det ju bara en vinst och i kvalet inför Sydafrika blev vi ju bara trea, samtidigt som flera av de äldre spelarna hade slutat i landslaget eller var på väg att göra det. Såna som Patrik Andersson och Henke Larsson.

– Men samtidigt kom chansen där och då och jag ville pröva på mitt sätt!

Revanschkänsla och lust att visa alla tvivlare?

– Nej, jag drivs inte av sånt, utan vill kort och gott nå framgång, att vinna. Förluster tar jag hårt!

Hur upplever du det tryck och den press som finns på dig och landslaget?

– Min inre press är tuffast, även om man känner av att det är ett helt land det handlar om!

– Kritik i media hör jobbet till. Men i bland känns det inte riktigt rättvist, som att jag skulle ha plottrat så mycket med laget. Men skador, avstängningar och formsvackor ställer till det, liksom att en del spelare periodvis haft lite speltid i sina klubblag. Vi är också fortfarande i en generationsväxling, där tolv av spelarna från U21-landslaget som spelade slutspel i Sverige för fyra år sedan fått chansen av mig. Sedan är det en annan sak att de flesta ännu inte tagit det där stora, avgörande klivet.

Sättet Erik Hamrén talar om handlar om att i möjligaste mån överföra ett klubbtänk till svenska landslaget.

– Fördelen med att jobba i ett klubblag är ju kunna jobba med spelarna varje dag. I landslaget har vi ju så få dagar tillsammans ...

– Men jag ville ändå försöka nöta in en spelidé och jag jobbar med personlig feedback med hjälp av modern teknik. Jag kan ju se de flesta landslagsaktuella spelares matcher ganska snabbt via dvd eller filmklipp och sedan "skypar" vi med varandra framför datorn.

Så, hur mycket fotboll ser du egentligen?

– Väldigt, väldigt mycket. Mest internationella matcher med svenskar inblandade. Och så Allsvenskan, förstås.

– Men jag kan faktiskt koppla av emellanåt. Av och på-knappen är viktig, men familjen är förstås van. Har ju alltid varit så, sedan jag träffade min fru Agneta under IFK-tiden i Sundsvall.

När du kopplar av från fotbollen, vad gör du då?

– Golf är kul. Jag är medlem i Partille Golfklubb och hedersmedlem hemma i Ljusdal, har 18,7 i handicap, men tränar alldeles för lite.

Förutom i golfklubben är Hamrén också hedersmedlem i Ljusdals IF och talar med stolthet om detta.

Efter mer än 35 år "i förskingringen" är Erik Hamrén fortfarande ljusdaling. Rötterna är starka och Sveriges förbundskapten i fotboll har lätt att se hur uppväxten präglat honom.

– Tryggheten. Jag har nog alltid känt mig trygg i det jag gör, säger Hamrén, vars kontrakt med fotbollsförbundet går ut efter höstens matcher. Något som förlängs vid avancemang till VM i Brasilien nästa sommar.

Annars? Blir du klubbtränare igen, då?

– Den där frågan har dykt upp rätt ofta på sistone, men jag ger samma svar:

– För mig handlar det nu om Österrike och Tyskland och förhoppningsvis ett par play off-matcher. Det finns ingen anledning att fundera på något annat. Jag trivs med mitt jobb som förbundskapten och har en stark tro på det vi gör.

Till sist: Två före detta Sundsvallsspelare har startat i sommar och höst. Kommentar till Mikael Lustig och Per Nilssons insatser?

– Micke gör det bra i Celtic och har ju varit med nästan hela tiden sedan jag tillträdde för snart fyra år sedan, så det är klart jag är nöjd med honom. Men han, liksom andra, har grejer som vi hela tiden försöker förbättra.

– Pelle var väl inte bortglömd, precis, men hade en hel del skadebekymmer under ett par år. Men i fjol gjorde han en jättestark säsong i Bundesliga och när vi samtidigt hade lite bekymmer på backsidan kallade vi in honom och det är verkligen en stark comeback han gjort.


Roland Engström
roland.engstrom@st.nu
Tel: 060-19 71 77