Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fokus på sjuka äldre

Det behövs en satsning på geriatriker, specialister på äldres sjukdomar, i länet. Men trots behovet är det endast ortopeden som gjort slag i saken och skapat ett ortopedgeriatriskt team.

Annons

– Politikerna säger hela tiden att befolkningen i Jämtland blir allt äldre, men inga beslut fattas som tar hänsyn till detta och ser till att behoven täcks i framtiden.

Det säger Monika Majdalani, avdelningsansvarig överläkare på ortopeden sedan år 2010. Det är hon som arbetar som ansvarig läkare i det ortopedgeriatriska teamet i det så kallade ortopedprojektet, som LT tidigare har berättat om.

– Jag har fått tjänsten här för att ta hand om medicinska frågor. Det märktes snabbt att de största problemen var de äldre med flera sjukdomar. När de bryter något ben och hamnar på sjukhuset tillkommer ofta även andra problem, säger hon.

Nu jobbar ortopeden annorlunda med de äldre som av olika anledningar hamnar på ortopeden.

– Det görs en indelning av patienterna mellan planerade patienter och de akuta patienterna. De akuta äldre patienterna har ofta flera andra sjukdomar eller är dementa och har därmed särskilda behov. Deras behov tillgodoser vi nu genom teamet. Men det är fortfarande ortopediska patienter, fortsätter Monika Majdalani.

I dag finns det tio bäddar till förfogande, men ofta är behovet större varför vissa patienter ändå hamnar i andra sängar på avdelningen. Men läkarna för det ortopedgeriatriska teamet är tillgängliga även för dem.

I teamet ingår förutom Monika Majdalani, underläkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnast och arbetsterapeut. Personalen fick själva välja om de ville vara med i teamet från början, därefter ska all personal rotera i de olika teamen.

– Vi har några sjuksköterskor som också har kompletterat sin utbildning med olika geriatriska ämnen.

De flesta äldre patienterna kommer in med höftfrakturer orsakade av fallolyckor hemma eller på det särskilda boendet.

– De snubblar för att de inte mår bra av kanske en infektion eller har för många läkemedel. Eller så snubblar de på natten, när de tagit sömntabletter och blir yrsliga.

Läkarna går även in och gör en läkemedelsöversyn och plockar bort läkemedel, för det kan bero på läkemedlet att patienten har ramlat.

– Vi stryker helt enkelt de läkemedel som vi inte anser vara lämpliga och meddelar deras läkare att vi tagit bort läkemedel och varför.

Ibland blir patienterna kvar längre än nödvändigt då det inte finns plats på korttidsboende ute i kommunerna. För en tid sedan var det sex av tio patienter som var färdigbehandlade och bara väntade på att kunna skrivas ut. En patient hade fått vänta upp till en månad.

Monika Majdalani är allmänspecialist med ett geriatriskt intresse och hon menar att det borde finnas en geriatrisk avdelning på sjukhuset. Enligt geriatriska föreningen borde det finnas minst en geriatriker tillgänglig för varje klinik.

Genom att arbeta med geriatriska teamet på ortopeden ser hon att patienterna mår bättre liksom patientsäkerheten blir högre då de ser till patienten som helhet.

– För mig som läkare och för vårdpersonalen är det viktigt att patienterna får rätt omhändertagande. Blir det en ekonomisk vinst så är det bra. Geriatrik är inte billigt, men patienterna kanske kommer hem snabbare och det är viktigt.

I dag ligger tre-fyra patienter på andra team inom ortopeden som skulle behöva vårdas av geriatriska teamet. Här finns inga tomma sängar. Det är med andra ord kö.

– Vi försöker få in det geriatriska tänkandet i hela landstinget, jag har skrivit mejl och pratat med politiker utan framgång. Även politiker blir äldre liksom deras föräldrar. Det kan inte vara så att alla flyttar till Stockholm när de blir gamla, avslutar Monika Majdalani.

En av patienterna är 76-årige Kurt Källman från Östersund, som trivs bra med teamet på ortopeden. Detta trots att han har fått sitt ben amputerat mitt på vaden.

– Jag har dålig blodcirkulation och fick en infektion i fotbladet och kom till sjukhuset med hög feber. Jag tvingades amputera benet och det räddade mitt liv.

Kurt Källman ser ändå oförskämt pigg ut där han sitter i sin rullstol, ett fordon som han har lärt sig hantera bra på kort tid. Nu väntar han på att få komma till Remonthagen för rehabilitering.

Men det är ont om platser där och nu måste han vänta främst på att få en protes utprovad. Snart hoppas han kunna gå igen.

Orsaken till Kurt Källmans dåliga blodcirkulation är diabetes som han fick för 29 år sedan.