Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FN:s känsla för kol

Bland sponsorerna bakom klimatmötet i Warszawa i helgen fanns kolbolaget PGE. Man häpnar.

Annons

Bland sponsorerna bakom klimatmötet i Warszawa i helgen fanns kolbolaget PGE. Man häpnar. Det är som om vapentillverkaren Lockheed skulle sponsra fredssamtalen i Israel.

PGE var inte ensamma om att köpa sig inflytande på klimatmötet. Biltillverkarna General Motors och BMW, aktiva finansiärer av klimatskeptiska tankesmedjor i USA och Europa, tillhörde också sponsorerna, liksom det polska oljebolaget Lotos, vars logotyp syntes på de 11000 tygkassar med konferensmaterial som deltagarna på klimatmötet fick. Men kassarna var bara en bisarr detalj. Allvarligare är att olje- och kolindustrins lobbyister uppenbarligen lyckats övertyga flera regeringar om att det är helt nödvändigt att elda med fossila bränslen för att nå en fortsatt ekonomisk tillväxt.

Klimatmötet i Warszawa var unikt på så sätt att FN och den polska regeringen inte bara släppte in de värsta klimatförstörarna och deras lobbyister. De tog emot dem med öppna armar. Samma helg som mötet hölls stod Polen, som får 90 procent av sin energi från kol, värd för ett internationellt toppmöte för kolindustrin, World Coal Summit. Kolproducenterna träffades på andra sidan floden, två kilometer från klimatmötet. Tydligare signal går knappast att skicka. Men som för att understryka hur väl de olika intressena går att förena höll chefen för FN:s klimatsekretariat också ett inledningsanförande på koltoppmötet.

FN:s 19:e klimatmöte var enligt observatörer på plats det mest deprimerande hittills. Deltagarna enades om att meddela hur stora utsläppsminskningar de kan tänka sig att göra inför ett nytt globalt klimatavtal 2015. Men bara om de själva vill – och utan några krav på nivåer.

Det är lätt att sympatisera med de miljöorganisationer som lämnade Warszawa i protest. Och att Filippinernas chefsförhandlare Yeb Sano, själv från den tyfonutplånade staden Tacloban, hungerstrejkade i nio dygn i protest mot passiviteten är inte heller svårt att förstå. Uppgivenheten ligger nära tillhands, men det gäller att inte slå sig till ro med att vi själva har gjort allt som kan krävas av oss. Regeringens satsning på 300 omfördelade biståndsmiljoner till en grön klimatfond räcker inte. Sverige kan gå före och visa vägen med en ambitiösare klimatpolitik. Första steget är en ny regering.