Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Florens nästa för surrealisten Myrstad

/
  • En förvriden skog är under arbete på staffliet i Karl-Otto Myrstads ateljé hemma i Häggenås. ”Men någonstans i skogen ska en röd vallmo titta fram. Det måste finnas med ett litet livstecken”, säger han. Foto: Åsa Eriksson Ahnfelt
  • ”Handskap”.
  • ”Övergivet hus”.
  • ”Konen”.
  • ”Det ska bli underbart att åka till Florens”, säger Karl-Otto Myrstad och sänder tacksamma tankar till Östersunds kommun som gett honom kulturstipendium och till en skogsföretagare i grannbyn Österåsen samt släkt och vänner som ställt upp och sponsrat resan.

Från superrealism till surrealism.

Karl-Otto Myrstad, 71, har kastat loss och slutat göra det som förväntas av honom.

– Nu målar jag bara det jag vill, säger han.

Snart ställer han ut sina surrealistiska tavlor på Biennalen i Florens.

Annons

Biennale Internazionale dell’Arte Contemporanea 2009 visar konst av över 800 konstnärer från 75 olika länder. Utställningen öppnar lördagen den 5 december, och då är Karl-Otto Myrstad på plats i Florens.

Bidrag till resan har han fått från Östersunds kommun, som tilldelat honom ett av 2009 års kulturstipendier.

Följer med gör hustrun Solveig, livskamrat sedan 1959 och en klippa som stöttat och uppmuntrat Karl-Otto i hans konstnärsskap genom alla år.

Själv är han mycket försynt och tillbakadragen till sin läggning – eller som Solveig uttrycker det: ”han är inte direkt framfusig av sig”.Självförtroendet har gått upp och ner i perioder,men att han skulle bli konstnär visste Karl-Otto redan som liten pojke.

– Teckning var ju det enda jag hade stort A i, förutom ordning och uppförande förstås, konstaterar han.

Han började som specialelev på Konstfacks aftonskola i Stockholm som 16-åring, och genomförde utbildningen trots att han vantrivdes någonting alldeles hemskt i storstaden.

– Jag höll mest till på Skansen, för det påminde om hemma. Och varje vår sade jag upp mig från jobbet där nere för jag trodde att jag inte skulle komma tillbaka. Men varje gång slutade det med att jag återvände när höstterminen började.

Utbildningen tog fyra år. Sen kom Karl-Otto hem och fortsatte måla på fritiden. Bildade familj med Solveig, fick två döttrar och måste trygga familjeförsörjningen. Först 1986, när han var 48 år, vågade han språnget, sade upp sig från fabriksjobbet på Byggelit och blev konstnär på heltid.

– Det året hade jag fått med tre tavlor på Liljevalchs vårsalong. Det gick bra, jag blev väldigt uppmärksammad. Bland annat för en tavla som föreställde en gammal ladugård i Öster-åsen. Gödselstacken fanns med, och en konstkritiker skrev att det var så naturtroget att man kunde känna gödsellukten.

Ja, med sina bilder av gamla hus och gårdar har han vunnit såväl kritikernas som den breda konstpublikens gillande. Superrealistiska avbildningar där varje sliten detalj, varje ådring i träet framträder.

Ändå har där alltid funnits en surrealistisk underton, en ödslighet som gjort att det aldrig blivit sött eller sliskigt.

– Jag gillar inte det som är sött, deklarerar Karl-Otto.

– Det är snarare så att det som andra tycker är fult, det tilltalar mig.

Efter en längre sjukdomsperiod – Karl-Otto fick prostatacancer och kunde inte måla på ett och ett halvt år – kom han igen i början av förra året. Med stor skaparlust och en bestämd känsla av att han måste ta vara på tiden:

– Nu ska jag inte ha någonting som binder mig, tänkte jag. Inte ta på mig några beställningar från folk som vill att jag ska måla av deras gamla lador.

Sökandet efter ett nytt uttryck gick från realism till konkretism – ”jag målade mycket cirklar och rektanglar ett tag” – och landade så småningom i ren surrealism.

Nu målar Karl-Otto öde landskap, kusliga dystopier som gärna får fungera som inlägg i klimatdebatten.

För det här är en miljömedveten person, som följer väderutvecklingen och noterar varje gång det dyker upp en ny fågelart utanför köksfönstret.

– Nötväckan, till exempel, har inte funnits här förut. Men för något år sedan kom den, och det måste ju bero på att vintrarna blivit varmare, säger han.

Det är hans fasta övertygelse att konsten kan fungera som en väckarklocka och han vill gärna att hans övergivna landskap ska få folk att reagera.

Men han lämnar inte betraktaren helt utan hopp; i varje dött landskap finns ett litet tecken på liv. En röd flagga i den förtorkade öknen tyder på någon form av mänsklig närvaro. En röd vallmo i spökskogen visar att det är ny växtlighet på gång.

Karl-Otto Myrstads nya stil fick ett strålande mottagande redan vid den första utställningen efter sjukdomsperioden, på Galleri Bolin i april 2008. Sedan dess har han visat sina framtidsvisioner bland annat på en samlingsutställning på Enggården i Brunskog, Värmland och på konstnärsmässan i Kista nu i höst.

– Och så har jag upptäckt nätet, som erbjuder fantastiska möjligheter att nå ut med sin konst. Solveig är duktig på datorer, hon hjälper mig att lägga ut bilderna, säger han.

Via nätgalleriet saatchi.online fick han möjlighet att vara med på ”The Dark Show”, en utställning med handplockade konstnärer från olika länder som ägde rum i London i maj. Nyligen fick han också en förfrågan om att delta i ”Tellus Art”, en stor internationell utställning med miljötema i Indien i februari 2010.

– Den måste jag han tyvärr säga nej till. Det kom för tätt inpå Florens, säger han.

Florens ser han fram emot. Inte bara att delta i själva utställningen, utan naturligtvis också att få vandra runt i staden och studera alla gamla mästare.

– Jag har aldrig varit i Italien förut. Jag trivs bäst på hemmaplan eller längre norrut. Länge hade jag Östersund som min sydgräns, men så övertalade Solveig mig att följa med till Madeira en gång. Jag fastnade för den ön och nu har vi varit där 13 gånger.

– Jag älskar att vandra runt på levadorna och titta på allt som blommar, säger Karl-Otto Myrstad

Men du målar aldrig blommor?

– Nja, det händer, men det blir så lätt sött. Och sött får det ju inte vara.

Avslutar surrealisten Karl-Otto Myrstad.

Fotnot: Den som vill se mer av Karl-Otto Myrstad kan leta sig till Galleri Eken, där man sedan i söndags visar ett antal tidigare verk av Myrstad och en retrospektiv utställning av Lars Lundin. Galleriet är öppet tisdagar, torsdagar och söndagar och utställningen pågår till 3/12.

Mer läsning

Annons