Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fler vill slippa kalhygge

Svenskt skogsbruk förknippas ofta med kalhyggen. Men det finns alternativa metoder att skörda skog.

Annons

Kalhygge, föryngringsyta, slutavverkningsområde. Ord som väcker känslor hos många. För vissa betyder det en förlust av sin favoritskog, för andra glädjen att få skörda av det som förfäder planterat.

Men nygamla metoder att bruka skogen på ett sätt som inte innebär kalhuggning av områden har åter kommit i bruk.

– Vi tycker att vi ser ett intresse hos skogsägare att använda hyggesfritt skogsbruk, säger Jörgen Sundin på Skogsstyrelsen. Det handlar om att vissa markägare sätter naturvärdet högre än virkesvärdet när man avverkar. Jägare och naturintresserade är exempel på dessa.

Kalhuggning eller trakthyggesbruk har varit den dominerande skogsbruksformen i Sverige sedan 1950-talet. Innan dess var plockhuggning för husbehovsbruk, till exempel till byggnadsmaterial och ved vanligt. Råvaran från skogen har länge varit oerhört viktig för landet ur ett ekonomiskt perspektiv, som bränsle i malmugnar, material i kolmilor, tjärtillverkning och massaved.

Skogsbruk med hållbarhets och naturvärdesperspektiv kom inte upp på agendan på allvar förrän tidigt 90-tal. Samlingsbegreppet är hyggesfritt skogsbruk och under detta sorterar en rad olika skogsbruksmetoder som till exempel Lübeckmodellen, blädning, luckhuggning och naturkultur.

– Vi på Skogsstyrelsen ser hyggesfritt bruk som ett komplement till traditionellt trakthyggesbruk, säger Bo Magnusson från Skogsstyrelsen.

Exempel på där ett hyggesfritt skogsbruk kan lämpa sig är till exempel tätortsnära skogsområden som används för rekreation och fjällnära skog som ofta är extra känslig.

Ur ett rent produktionsperspektiv förlorar man cirka 30 procent av volymproduktionen, men räddar samtidigt andra värden och har kvar skogskänslan.

På SCA:s försöksyta utanför Bräcke står höga tallar kvar, glesare än intilliggande referensyta. Området har gått igenom en fröträdställning, där man lämnar stora träd som får sköta en naturlig föryngring av det delvis avverkade området. Intill har skogen avverkats i ett schackrutemönster i rutor med 30 meters sida.

– Det är komplext med skogsforskning på nya metoder, säger Håkan Blomqvist, naturvårdsspecialist på SCA. Det tar lång tid, på de här ytorna kan vi kanske ana resultatet om 40 till 50 år. Man har tid att fundera.

De arealer som idag brukas på hyggesfritt sätt är små sett på hela det produktiva skogsbeståndet. Men kraven på en ökning av hyggesfria skogar hörs från allt fler håll.