Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fladdermusen som tackade för hjälpen

”Detta är en mycket märklig händelse som jag vill berätta om”, skriver Ehmy Hammersjö i sitt brev. Detta apropå artikeln i LT härom sistens som handlade om fladdermöss.

Annons

”Det var en tidig morgon i augusti vid min sommarstuga i Ånge. Solen hade just gått upp och en grå kall dimma låg som en slöja över ån. Jag gick ut och fick se något mörkt i spannen under takrännan, det var en fastfrusen fladdermus. Den verkade livlös, men jag höll den i handen och strök den över huvudet. Plötsligt blinkade den till men rörde sig inte. Huvudet var mycket vackert med små näpna öron.

Nu var goda råd dyra, hur skulle jag klara den lille från dagsljuset? Jag sökte rätt på en papplåda, gjorde hål i gavlarna och kunde på så sätt fästa en pinne inuti lådan – en fladdermus ska ju hänga upp och ner. Nu var det ju också mörkt inne i lådan så jag gömde undan den för solljuset.

När det blev kväll och skymningen föll, öppnade jag lådan och där hänghde mycket rikigt den lilla fladdermusen på pinnen. Till min stora glädje flög den iväg till loftet intill vedboden där den hörde hemma.

Följande förmiddag gick jag in i vedboden strax före halv tolv. Då kom den lilla fladdermusen flygande och kretsade runt mitt huvud några varv och flög sedan tillbaka till loftet.

Det var ett fint tack till mig för att jag räddade den från förgängelsen!”

Mer läsning

Annons