Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fint porträtt av en yrkesman som spelade på många skalor

Annons

Han var en makalös skådespelare, som medverkade i mer än 200 olika teateruppsättningar och ett 80-tal filmer. Han var författare till romaner, noveller, dramatik och sångtexter av stor originalitet. Han var regissör och startade en egen teater. Han var oavbrutet verksam och nyskapande. När han en gång fick frågan: ”Vad gör du när du inte jobbar?”, svarade han: ”Då jobbar jag med något annat”.

Nu har den nästan maniskt flitige Allan Edwall fått sitt innehållsrika yrkesliv kartlagt i en bok av Johan Erlandsson med titeln ”Då kan man lika gärna kittla varandra”. Boktiteln återger Edwalls uppfattning om att spela komedi utan annan avsikt än att få publiken att skratta. Allan Edwall ville något mer, för honom var all teater blodigt allvar.

Allan Edwall var en politisk skådespelare, det understryker också Johan Erlandsson. Privat en stridbar vänsteraktivist under hela sitt liv gjorde han också bruk av sitt politiska engagemang i yrkeslivet. Allan Edwall var kompromisslös. Han gick sin egen väg, tackade nej till roller han inte tyckte om och vägrade sälja sig för pengar, till exempel i reklamfilmer.

Han kom ofta på kant med teaterchefer, producenter och andra regissörer. Han hade ett hett temperament och fick ibland stora vredesutbrott.

Det hindrade inte att han genom roller som till exempel Carlsson i Hemsöborna och medverkan i åtta filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker blev en av de mest folkkära skådespelarna i landet.

Johan Erlandsson har i sitt arbete med att kartlägga och tränga in i Allan Edwalls liv som skådespelare och författare intervjuat ett 80-tal personer; familj, vänner, kolleger och uppdragsgivare. Men han har också läst och citerar ur intervjuer och recensioner från Edwalls halvsekellånga yrkesliv.

Sammantagna ger alla dessa pusselbitar ett porträtt av en rikt begåvad men komplicerad personlighet, en lidelsefull yrkesman i teaterns tjänst, envis och kompromisslös. Edwall är oavbrutet verksam, men rastlös som få. Ett tiotal gånger säger han till exempel upp sig från Dramaten, men lockas alltid tillbaka av nya teaterchefer.

Allan Edwall spelade mer än etthundra roller för Radioteatern och han medverkade i en rad filmer av Ingmar Bergman. Teaterhistoria var han med och skapade i uppsättningen av Peter Weiss’ Skråpuken och ensam skapade han teaterhistoria med Teater Brunnsgatan Fyra.

Allan Edwalls passion, temperament och kompromisslöshet ledde till många kollisioner i både privatlivet och på teatern.

Många av de intervjuade berättar om detta: ”Han hade ett jättehumör” (skådespelarkollegan Björn Gustafsson), ”Privat kunde Allan vara otrevlig som fan” (regissören Lars Lennart Forsberg). Dottern Malin vittnar om en frånvarande far, som satte teatern före familjen och så vidare.

Själv hade jag kontakt med Allan Edwall under ett 30-tal år. Intervjuade honom ett flertal gånger, recenserade hans böcker, filmer och teaterföreställningar.

Vi träffades ibland också privat. Det var oftast glada och hjärtliga möten, särskilt minns jag den uppsluppna premiärfest han bjöd mig till för precis 30 år sedan när han spelade med i Pål Skjönbergs uppsättning av Cora Sandels Kranes konditori på Tröndelag Teater i Trondheim.

Men en annan sida av honom fick jag bevittna då han av LT förvägrats ett inlägg i en privat tvist  i Hissmofors. Efter detta vägrade Allan Edwall att ha något som helst med LT att göra. Själv kunde jag fortfarande träffa honom, men aldrig mer i egenskap av LT:s utsände. Allan Edwall kunde vara långsint.

Jag tycker att Johan Erlandsson med alla intervjuer som grund har skapat ett inträngande och nyanserat porträtt av Allan Edwall och givit en heltäckande bild av hans yrkesliv från scendebuten hos Riksteatern 1948 till den sista uppsättningen, som blev ”Rut och Ragnar” av Kristina Lugn. Den fick faktiskt sin urpremiär i Hissmofors Folkets Hus.

Allan Edwall avled i cancer i februari 1997.

Erland Josephson har lakoniskt sammanfattat hans liv och verk med orden ”Han spelade på de flesta skalor”.

Mer läsning

Annons