Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Finns det 800 000 svenska rasister?

Annons

En rasist är en person som anser att olika raser har olika karaktärsegenskaper och att den egna rasen är överlägsen alla andra. Sverigedemokraterna har sina rötter i en sådan föreställningsvärld. Många av deras ledande företrädare och anhängare har bevisligen sådana åsikter. Men att 800 000 svenskar skulle rösta på dem för att de själva är rasister är inte så troligt. Tvärtom kommer alltfler bevis för att det är andra skäl som ligger bakom SD:s valframgångar.

SOM-institutet har studerat svenskarnas attityder till människor från andra länder i 25 års tid. Resultaten visar att inställningen till ”utlänningar” blivit alltmer tillåtande. Flyktingmotståndet var mycket större på 1990-talet. Andelen som tycker att vi ska ta emot färre flyktingar har minskat med åtta procent på tio år.

Ekonomen Lars Ahnland har undersökt vilka som röstade på Sverigedemokraterna i årets val. Hans studie visar att SD fick högst andel röster i små landsbygdskommuner och i kommuner med hög arbetslöshet och låg andel högskoleutbildade. Däremot inte där det bor många invandrare. En rimlig slutsats är att det inte är invandringen i sig som är problemet, utan arbetslösheten, klyftan mellan stad och land och mellan hög- och lågutbildade.

Vad blir slutsatsen av det? För det första att det inte räcker med antirasistiska kampanjer för att mota Sverigedemokraternas frammarsch. De är bra och nödvändiga, men inte hela lösningen. Om ett främlingsfientligt parti växer ur otrygghet måste det vara otryggheten som ska angripas. Åtta år av skattesänkningar har gröpt ur välfärden. Klyftorna har växt. Den som varken har utbildning eller rätt kontakter har förpassats ut i marginalen. I den gruppen är landsbygdsbor överrepresenterade.

Förlorarna efter åtta års borgerlig politik är identiska med den grupp som Lars Ahnland ringat in. Många av dem ser helt klart sin röst på SD som en loska i maktens ansikte.

Lösningen är inte mer av samma politik, toppat med sänkta ingångslöner för att få ut fler invandrare i arbete. Fler dåliga låglönejobb leder bara till ökad segregation.

Det finns bara ett sätt att få bort misstanken om att det är invandringen som gör att tågen är försenade, att mormor får sitta en hel dag med blöt blöja, att mobilen dör vid stadsgränsen och att a-kassan inte räcker till mat. Det är att satsa på järnvägen, bygga ut åldringsvården, förbättra glesbygdskommunikationerna och höja a-kassan. Men det kommer att kosta pengar förstås. Skattepengar. Och så långt har inte eftervalsdebatten kommit än.