Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finansministerns dogmer

Anders Borg hämtar gärna stöd i vetenskapen för att försvara regeringens stora skattesänkningar och försämringar av a-kassan.

Annons

I stället för att ideologiskt motivera politiken ger finansministern sken av att följa en strikt vetenskaplig linje, närmare bestämt den ”konsensussyn” som råder bland ekonomerna. Borg följer helt enkelt anvisningarna i kurslitteraturen från studietiden i Uppsala. Mycket skickligt har finansministern lyckats avpolitisera sitt fögderi. H ögerns ekonomiska politik har blivit den enda vägens politik.

Men är det verkligen sant att finansministerns svalt teknokratiska framtoning är vetenskapligt oproblematisk? Är det verkligen etablerade forskarsanningar som torgförs, exempelvis tanken att den mest effektiva metoden för att skapa nya jobb är att överföra enorma summor från sjuka och arbetslösa till dem som arbetar?

I rapporten ”Borgs Dogmer” visar Arbetarrörelsens tankesmedja att finansministerns jobbdoktrin inte alls är någon spegelbild av ”konsensussynen” bland ekonomerna. På en del områden går erfarenheten snarast stick i stäv med finansministerns påståenden. Det finns till exempel inget enkelt samband mellan sänkta ersättningsnivåer i a-kassan och ökad sysselsättning. Verkligheten är betydligt mer komplex än så. En sänkt ersättningsnivå kommer möjligen att öka din benägenhet för att söka jobb, men den säger ingenting om dina möjligheter att faktiskt få ett jobb, alltså dina förutsättningar att som arbetslös i konkurrens med tusentals andra få en anställning.

För gruppen långtidsarbetslösa går det ännu mindre att hävda några positiva jobbeffekter med en sämre a-kassa; där behövs kvalitativa insatser för att bryta ett långvarigt utanförskap.

Människan är ingen enkel konstruktion som enbart reagerar och agerar på ekonomiska styrmedel. En långtidssjukskriven blir inte mer anställningsbar bara för att Anders Borg överfört delar av hennes tidigare trygghet till andra bättre bemedlade. Hennes ställning på arbetsmarknaden blir inte starkare för att Anders Borg ökat skillnaden mellan henne och hennes tidigare arbetskamrater.

Saker och ting ska kallas vid sitt rätta namn. Den borgerliga ”jobbpolitiken” är en destruktiv kraft i samhället och på flera punkter vetenskapligt problematisk. Också Anders Borg är en politiker, även om han mycket skickligt lyckas maskera sin ideologiska bas.

Annons