Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finanskrisen - ingen hemlighet

Annons

President Obama hade precis tillträtt. Så han hade ännu inte hunnit förstatliga och rädda biljätten General Motors. Svenska Saab var redan i akut kris, något vår regering gjorde så lite man kunde åt. Men staten stod inte still för det i februari 2009. Fast just då var köpet av Nuon inte så uppmärksammat, även om köpesumman för statliga Vattenfalls köp av Nuon omedelbart fick hård kritik.

Dåvarande styrelseordförande Lars Westerberg försökte i riksdagens konstitutionsutskott försvara köpet efter två linjer.

För det första, sa han, kunde man inte förutse finanskraschen. För det andra kunde man inte förutse den snabba produktionsökningen av skiffergas i USA.

Vad gäller det sistnämnda har han någon slags poäng, i varje fall sett till vad som var känt av svensk allmänhet. Fast inom branschen borde man ha haft lite hum om saken. Ny teknik hade redan tio år tidigare förbilligat produktionen så att den snabbt expanderade i USA.

Fast som jag förstår det var det ändå svårt att i början av 2009 förutse hur snabbt utvecklingen skulle gå, och hur snabbt det skulle påverka energimarknaden i Europa.

Westerbergs andra försvarslinje är svårare att acceptera. Det är möjligt att man började diskutera köpet före finanskraschen. Men det råder ingen tvekan om att köpet gjordes ett halvår efter denna, med en världsekonomi i fritt fall.

Det behöver i och för sig inte vara fel tid att köpa, med tanke på att priset då kan vara lägre. Men varför då inför KU anföra finanskrisen som en förmildrande omständighet för egen del? Dessutom är det få utöver Westerberg själv som anser att priset blev vettigt.

Westerberg hänvisar till att Vattenfall anlitade tre konsultfirmor och ägaren staten anlitade ytterligare en i kontrollsyfte. Han menar vidare att Vattenfalls kalkyler visade att investeringen skulle klara regeringens avkastningskrav. Så det eniga beslutet var inte svårt att ta.

I sammanhanget väljer han att bortse från en helt annan kalkyl som gjordes vid statens ägarenhet av Elsa Widding, som varnade just för att avkastningskravet inte skulle hålla.

Westerbergs försvarslinje mot den rapporten är delad. Dels var den inte uppe i styrelsen. Han själv säger sig troligen aldrig ha sett den före beslutet.

Å andra sidan, vad gäller själva innehållet så säger han att Widding fick rätt "men utan att veta varför".

Ovanligt arrogant till och med för att komma från en av den ekonomiska maktens män.

Vad gäller den politiskt brännande frågan om vad resten av regeringen Reinfeldt visste, så säger han sig inget veta.

Hans egna kontakter var bara med dåvarande näringsministern Maud Olofsson (C) och hennes statssekreterare Ola Alterå. Denne kommer till KU senare. Det gör inte Olofssons vägran att komma smakligare.

Svante Säwén

Annons