Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fina ord ger ingen kvinnojour

Annons

Alla verkar tycka att den som lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande ska få hjälp och stöd och skydd. Men ingen vill betala för det. Nu är personalen på länets kvinnojour uppsagd. Ibland känns våldet långt borta. Nattsvarta rubriker på kvällstidningarnas löpsedlar om en kvinna som blivit mördad av sin pojkvän. Det är i genomsnitt 17 sådana fall varje år i Sverige. Ibland känns det också väldigt nära. Du som läser löpsedeln på väg in i mataffären en vardag kanske tänker på någon vän som varit utsatt. Du kanske tänker på någon bekant som du varit orolig för. Kanske tänker du på dig själv.

Under 2012 polisanmäldes ungefär 13 000 fall där en kvinna blivit misshandlad av en man hon var i en nära relation med. Men enligt Nationellt centrum för kvinnofrid polisanmäls bara ungefär 20 procent. Fredrik Reinfeldt (M) lovade i sitt jultal 2011 att öka finansieringen till kvinnojourerna i Sverige. Många applåderade detta. Men det blev inga pengar i slutet. Det stannade vid ord om hur viktig verksamheten är. Finansieringen fick någon annan ta hand om.

– Det är januari 2014 och det vi vet säkert är att Östersunds kommun har beviljat oss bidrag för hela detta år. Vi vet också att Åre, Krokom, Strömsund och Ragunda ger oss för ett halvår. Resten av kommunerna har vi inte ens hört något av, säger Helena Lassen Wikén på länets kvinnojour.

För oss utomstående framstår det som om länets kommuner lottat fram sina beslut. Några har alltså enligt kvinnojouren inte ens gett besked. Andra beviljar ett halvår. Men som kommunerna säkert vet: finns det inte pengar så går det inte att ha någon verksamhet. Personalen är uppsagd och avvecklingen har börjat. Var det såhär kommunerna ville att det skulle bli? Är det medvetet eller slarv? 

– Kommunerna måste sätta ner foten och säga vad de faktiskt tycker: är det viktigt med en kvinnojour i länet? Det är helt okej om de inte tycker det och inte vill finansiera oss, men då vore det skönt om de kunde säga det rakt ut, säger Helena Lassen Wikén.

Förra året bodde 45 kvinnor och 52 barn på kvinnojouren i länet. Just nu samlar kvinnor mod för att bryta upp eller be om hjälp. Kvinnorna finns i alla samhällsklasser och bor i alla våra kommuner. Kanske är det vår granne eller en bekant. När inte regeringen har någon plan för dessa borde länets kommuner redan ha bestämt sig. Kvällstidningarna kommer att rapportera om 17 mördade flickvänner i Sverige även detta år. Man kan ju bara hoppas att ingen av offren har bott i länet och försökt komma i kontakt med en kvinnojour men mötts av meddelandet "Verksamheten nedlagd – alla gillade den men ingen ville betala".