Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fin sommarkvällskonsert med 4 Senses

Det var en härlig start de bjöd på, kvartetten 4 Senses, i All världen nu sig gläder, rent och snyggt.

Annons

Rösterna blandas väldigt väl och kompletterar varandra fint. Större delen av programmet var sen en mix av mestadels solosånger. Men det är tillsammans 4 Senses har sin verkliga styrka. Jag gillade också att ensemblen valde att använda sig av kyrkorummet och placerade sig på lite olika ställen, det gav en fin variation i akustiken.

Måd Demår bjöd bland annat på Arditis soloaria Il bacio och dess absoluta motsats Det blir vackert där du går av G de Frumeri. Det är härligt att se Måd i aktion, hon har en fin publikkontakt och en inlevelse som känns äkta och genuin i alla genrer som hon presenterade denna kväll. Hennes sopran är lätt och koloraturen sitter där den ska, hon har också en fri och härligt höjd i sin röst. Tyvärr är den inte riktigt rent och för mig blir det ett litet smolk i bägaren på annars så fina framförande.

Mia Blomberg bjuder bland annat på två sånger ur musikalen Kristina från Duvemåla och Griegs Solveigs sang. Hon har en fin och mjuk mezzoröst och tolkningarna känns innerliga. Jag hade önskat mig lite mer tryck i rösten, den har en tendens att bli lite läckande ibland och det är synd på den vackra stämman. Diktionen blir också lite för luddig emellanåt och det känns tråkigt.

Hans Qvarfell bjöd bland annat på Gondolsången av De Curtis och J. Grobans Remember when it rained. Det gjorde han med den äran. Hans har en härlig naturlig tenorröst av det mustigare slaget, väldigt angenäm. Tekniskt har han inte några problem och rösten känns fri och jämn. Vad jag saknade denna kväll var närvaron. Ibland blir Hans lite för bunden vid noterna och känns osäker i sin utstrålning, det kändes som att jag ville säga: det finns inget att skämmas för Hans - så ge järnet!.

Helen Alvebro spelade också några soloverk, Seymers Solöga som kändes innerlig och varm. Hon bjöd också på Peterson-Bergers Gratulation, som enligt min smak var en tolkning som kändes forcerad och lite slarvig.

Som en vågad avslutning gav sig kvartetten på Ernman/Kempes La voix. Det var en fin avslutning på en sommarkvällskonsert som bjöd på tre mycket intressanta röster som i alla fall jag gärna hör mer av framöver.