Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Filmrecension: If I stay

Premiär: 5 september 2014
Med: Chloë Grace Moretz, Mireille Enos, Jamie Blackley med flera
Regi: RJ Cutler
Speltid: 1 tim 46 min
Censur: 11 år

Annons

Mia (Chloë Grace Moretz) är en begåvad ung cellist i en supermysig, supervarm, superstöttande, superförstående familj av rockers. Hon blir ihop med coole Adam (Jamie Blackley), som smälter in fint i familjen, och allt är superhärligt.

Men så händer det som hela dramat (baserat på Gayle Formans ungdomsroman "Om jag stannar") går ut på: Mias familj är inblandad i en allvarlig bilolycka. Vår hjältinna svävar mellan liv och död, och bevittnar allt som händer som en osynlig ande utanför sin egen kropp.

Hon minns höjdpunkterna i sitt korta liv - de mysiga stunderna med Adam - och lågvattenmärkena - de inte fullt så mysiga (men ändå hyfsat mysiga med en vuxen människas mått mätt) stunderna med Adam.

Nu måste hon bestämma om livet är värt att leva, trots de svåra förluster som olyckan inneburit. Ska hon gå mot ljuset (ja, man använder sig av det där slitna ljuset)? Eller ska hon kämpa? Det blir naturligtvis en orgie i stråkar, som emellanåt träffar skönt precis där de ska.

"If I stay" handlar om kärlek, men också på ett lätt "Glee"-artat sätt om musik. Mia spelar Beethoven, Adam lirar rock'n'roll (mest schlager egentligen, men okej).

Ironiskt nog är det något med tonträffen i den här filmen som inte klingar helt bra. Allt är så myspysigt att det blir entonigt och småfalskt. Dessutom känns dialogen ofta otajt och stressad som en nervig tonåring på "Idol"-audition.

De begåvade unga skådespelarna har fått för många ord att waila fram, när så mycket mer skulle kunna berättas så mycket bättre på annat vis.

Just den begåvade ensemblen och några verkligt fina scener stämmer dock upp det hela. Mias farfar (Stacy Keach) är till exempel både trovärdig och berörande, filmens största och snyftigaste behållning är ett par scener med honom.

Therese Lindström/TT

therese.lindstrom@tt.se