Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fest i Stora Blåsjön när hungerstrejkens 40-årsjubileum firas

Nu på lördag, 19 februari, är det fest så det förslår i Folkets hus i Stora Blåsjön i nordligaste delen av Frostviken.

I glada vänners lag firas 40-årsminnet av den kanske allra mest omskrivna händelsen i svenska medier under första halvan av 1970-talet.

Annons

Det här handlar om Hungerstrejken i Stora Blåsjön, en aktion som inleddes 16 februari 1971.

Målet var att förmå staten att känna att det måste till ersättningsjobb för den uteblivna gruvbrytningen i Stekenjokk.

Man strejkade inte för att det gick någon egentlig nöd på folk, utan för att bygden blödde och man ville ha jobb och rörelse.

Så här efteråt kan man kosta på sig funderingar kring om en aktion som denna egentligen vittnade om någon större framåt- och entreprenöranda.

Folk var störda över att det inte blev någon gruvdrift i Stekenjokk och strejken samlade en bygd kring att vänta på att ett alternativ skulle komma som en skänk från ovan.

Det faktiska resultatet blev att 17 gubbar förlorade sammanlagt 64,5 kilo kroppsvikt, att vägsträckan Jorm-Blåsjön fick lite kosmetiskt puts, att byn Stora Blåsjön fick smått ofattbara mängder publicitet och att nyligen bortgångne Erland Eriksson blev en rejäl rikskändis.

Strejken blev ett ärende för både regering och kommun och Frostvikens starke man John Willman, (S), var flera gånger på plats och betygade aktionen sitt stöd.

Stöd kom även från kyrkan i form av Härnösands biskop Arne Palmqvist.

Vid tillfället innehöll byn 168 personer i byn.

I dag är antalet halverat.

Och vägen är kanonfin.