Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Feminism är lösningen

Efter nazisternas attack i Kärrtorp så ordnades det flera lokala manifestationer, bland annat i Östersund.

Annons

Hela gågatan fylldes av män och kvinnor i alla åldrar. Några skrek högt "inga rasister på våra gator". Andra gick tysta och allvarliga med en fackla i handen. Många tyckte det var självklart att markera mot en så farlig och våldsam fiende.

Kvällen efter demonstrationen i Östersund bläddrade jag i ett gammalt fotoalbum. En bild föreställer min farfar och hans arbetskollegor. Alla är män och bär kostym. Personerna på bilden är döda nu. Fotografiet är taget i mitten av 1950-talet. Bara några år tidigare hade Karin Kock blivit den första kvinnan i regeringen, lika lön för samma tjänst infördes för statligt anställda och barnbidraget kom. I dag känns de reformerna självklara och bilder med bara äldre vita män i kostym känns gammeldags. Blev det så av ren slump?

I Stockholm så demonstrerades det i helgen mot sexuellt våld och för en samtyckeslag. Samtidigt sändes det första avsnittet av reportageserien "Fittstim". Ett program som i tv-tablån såldes in med frågan "har feminismen gått för långt?". Det utlovades hen-dagis och att bada utan bikini. Några blev arga och andra blev glada. Jag blev mest trött. Om feminismen hade gått för långt så hade det inte behövts någon demonstration i helgen. Den arrangerades efter att en man som var anklagad för våldtäkt frikändes. Detta trots att kvinnan skrek "nej" så mycket att halsen svullnade. Mannen sa att han hörde detta. Han örfilade och våldtog henne. Domstolen ansåg att mannen tvingat sig till sex – men att mannen inte haft uppsåt att göra det. När inte ett nej, att försöka slå sig fri och att bli tvingad till sex räknas som våldtäkt är det lätt att förstå varför människor protesterar på gatorna.

Om feminismen hade gått för långt hade inte kvinnor i Sverige fortfarande jobbat gratis efter 15.51 varje dag. Om jämställdheten hade gått för långt hade inte feminist varit ett skällsord på många högstadieskolor. Om feminismen hade gått för långt hade inte all statistik fortfarande visat att män har mer makt och pengar än kvinnor.

För de flesta handlar inte jämställdhet om hen-dagis eller små interna debatter. För de flesta handlar feminism om att få mindre pengar på löneutbetalningen eller pensionsbeskedet. Det är en jobbig magkänsla på jobbet när någon undrar varför hon inte blir lika respekterad som sina manliga kollegor. Det är obetalt arbete i hemmet. Det är ojämställdheten som är problemet, inte den som ifrågasätter det. Feminismen är inte en del av problemet, det är lösningen.