Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fembarnsmamman Elin fick sjukdomen MS 28 år gammal – nu försöker hon klara vardagen: ”Jag vaknade en morgon och hade ingen känsel”

Mitt i livet fick fembarnsmamman Elin Lundqvist från Åsarna sjukdomen MS och hela hennes tillvaro föll samman. Nu vill hon berätta om familjens jobbiga år.
– Ibland har jag känt mig hemsk som satt fem barn till världen och sedan inte kunnat vara den mamma de behöver.

I december 2019 födde Elin Lundqvist sitt femte barn. Trots en besvärlig förlossning var lyckan stor när den efterlängtade första sonen Vidar kom till världen. Det lackade mot jul och livet såg ljust ut.

Men ett par veckor senare kom det första tecknet på att något inte stod rätt till.

– Jag vaknade en morgon och hade ingen känsel på höger sida från axeln och ner över hela armen.

foten blev som en klump

Elin skämtade med sin man Peter och sade att armen visst hade somnat. Hon tänkte att det kanske var någon nerv som hade hamnat i kläm i samband med förlossningen.

Men domningarna försvann inte. I stället förvärrades symptomen. En brännande känsla spred sig över huden på delar av Elins högra kroppshalva.

– Jag tjurade på i två dagar. Men sedan spred sig domningen ner över höften och det började pirra i höger ben. Jag snubblade och fick dålig balans, foten blev som en klump, minns Elin.

Efter fyra dagar blev situationen ohållbar. Elin åkte in till hälsocentralen och skickades därifrån vidare till akuten på Östersunds sjukhus. Efter en undersökning med magnetkamera lades hon in på strokeavdelningen.

Det var som ett slag i ansiktet. Jag kände bara panik och förtvivlan.

Bilderna från undersökningen visade att Elin hade fyra stora inflammationer längs ryggmärgen. Morgonen därefter kom de båda ansvariga läkarna in på hennes rum.

– Jag minns det så väl. De ställde sig vid fotändan av sängen och frågade hur jag mådde. Sedan berättade de att de hade väldigt stora misstankar att jag hade sjukdomen MS, multipel skleros.

Vad läkarna sade därefter har Elin bara vaga minnen av.

– Det var som ett slag i ansiktet. MS för mig det var något som bara äldre personer får. Jag kände bara panik och förtvivlan.

snälla låt det vara borrelia

Elin säger att hon efter hemkomsten från sjukhuset var i ett tillstånd av chock. Hon väntade fortfarande på det definitiva beskedet där analysen av ett ryggmärgsprov skulle bekräfta om det var MS hon hade drabbats av eller om det var något annat som gjorde henne sjuk.

– Jag levde fortfarande i tron att läkarna skulle ha fel. De hade ju ett tag en liten teori om att det kunde vara borrelia och då började jag tänka; snälla låt det vara borrelia. Men det var det inte.

Analyserna bekräftade att det var sjukdomen multipel skleros som Elin hade. En livslång neurologisk sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet och som oftast kommer i skov.

om det ska vara så här för alltid då orkar jag inte

Elin säger att hon fortfarande inte riktigt kunde ta in beskedet. Att tillståndet av chock dröjde sig kvar. Hon minns hur hon i början kämpade med de praktiska sysslorna. Försökte klara av allt som hon tidigare klarat trots att ena halvan av hennes kropp inte fungerade. När hennes man Peter var på jobbet fick hon hantera hemmet och barnen.

– Det fanns ingen pausknapp jag kunde trycka på utan jag kastades in i vardagen. Men jag kunde inte bära min nyfödde son, jag kunde inte skala en potatis, jag kunde inte knäppa mina byxor eller knyta mina skor. Jag kunde inte köra bil. Jag kunde ingenting kändes det som. Där och då tänkte jag att om det ska vara så här för alltid då orkar jag inte.

Det som tidigare hade varit små enkla sysslor blev till oöverstigliga problem.

– Jag minns en dag när min dotter kom och bad mig att fläta hennes hår. Jag svarade ingenting utan bara föll ihop och grät hejdlöst.

Jag svarade ingenting utan bara föll ihop och grät hejdlöst

Cirka en och en halv månad efter de första sjukdomssymptomen börjar Elin känna pirrningar även i vänster hand. Dessutom får hon en stöt genom kroppen när hon böjer huvudet framåt. En undersökning med magnetkamera visar att hon har fått inflammationer även på hjärnan och ytterligare en medicin sätts in för att få bromsa sjukdomsförloppet.

– Stickningarna i vänsterhanden är borta i dag men stöten när jag böjer nacken finns kvar, säger hon.

Ungefär samtidigt började Elin komma ur det tillstånd av chock som diagnosen hade inneburit. Hon kunde inte längre värja sig från det faktum att hon som 28-årig mamma till fem barn hade drabbats av en neurologisk sjukdom som skulle prägla resten av hennes liv.

Elin berättar att hon gick in i en djup livskris.

– Jag var väldigt långt nere. Jag hade en konstant dödsångest och kände panik och förtvivlan hela tiden. Jag var livrädd för nästa dag, att det skulle vara någon ny del av kroppen som skulle börja domna bort.

Hennes räddning blev familjen. Det var hennes barn som fick henne att gång efter gång resa sig upp och fortsätta framåt i livet.

– Jag vågar inte tänka på vad som skulle ha hänt om jag inte hade haft min familj. Det är tack vare barnen som jag har tagit mig igenom det här. Jag kunde helt enkelt inte lägga mig ner och skrika eller bara ge upp.

är mycket tack vare henne som jag kan fungera så bra som jag gör

Hösten 2020 tar Elin kontakt med en massageterapeut i Åsarna.

– Det var väl då det vände för mig egentligen. Förutom att jag hade barnen blev det en räddning att jag fick hjälp av Marie Daabach. Det är mycket tack vare henne som jag kan fungera så bra som jag gör i dag.

Sakta men säkert återvänder livet för Elin. Det kommer aldrig att bli som förr men med små steg kämpar hon för att göra det bästa av situationen. Hon har fortfarande ingen känsel i sin högra arm men kan efter mycket träning använda den till vissa saker. Benet är också lite bättre. Att springa är inte att tänka på men hon snubblar inte lika lätt.

Där och då rasar vi båda två

Precis när det börjar se ljusare ut för Elins del drabbas familjen av nästa bakslag. Elins man Peter får känselbortfall på händerna. Efter en tid domnar även hans fötter bort. Han får problem med balansen och svår värk. När han söker vård kommer diagnosen MS upp på tapeten.

– Där och då rasar vi båda två. Det får inte finnas att två som har funnit varandra ska bli sjuka i samma sjukdom inom loppet av ett år, säger Elin.

Men det är inte MS. Läkarna konstaterar till slut att Peter har den ovanliga sjukdomen GBS, Guillain-Barrés syndrom. En sjukdom där immunförsvaret angriper vissa av kroppens nerver.

– Vår förhoppning nu är att Peter har nått en slags platåfas och att det successivt ska bli bättre framöver, säger Elin.

Det här året har ärrat oss för resten av våra liv

När hon tittar tillbaka på det gångna året och allt som drabbat familjen så kommer det fram många starka känslor.

– Det här året har ärrat oss för resten av våra liv. Ibland har jag känt mig hemsk som satt fem barn till världen och sedan inte kunnat vara den mamma de behöver.

Samtidigt säger Elin att hon i dag inte enbart ser de negativa nyanserna. Det hon och hennes familj har gått igenom har även fört med sig något gott.

– Jag känner en jäkla styrka i dag. Vi har klarat av det här tillsammans. Nu vet jag att jag kan vara en bra mamma även om jag inte har samma ork eller samma starka kropp som tidigare.

i dag är jag mycket mer närvarande

Elin berättar att hon har lärt sig att uppskatta det vardagliga på ett annat sätt än hon gjorde tidigare.

– Jag lever mycket mera i nuet. Gör jag något med familjen i dag så är jag mycket mer närvarande. Jag tänker inte så mycket på vad som ska hända sedan.

Den insikten är något hon vill förmedla till andra.

– Skjut inte upp allting och tänk att det ska bli av senare. Det är inte alltid det blir ett senare.

För egen del tänker Elin de närmaste åren göra allt hon kan för att lyckas med några av sina målsättningar.

– Jag hoppas att jag kommer att följa några av mina drömmar. Som till exempel att ta jägarexamen. Allting går bara man vill.